Man förändras och får andra perspektiv!

Med risk för att detta blir ett djupt och kanske lite väl personligt inlägg vill jag ändå skriva det, försöka förklara....

Vi åkte ner här utan någon specifik bild över hur det skulle vara eller hur det skulle bli. Idag när jag skriver brev till min mamma inser jag att man ser saker på ett helt annat sätt efter 2 ½ månad här nere. Man lär sig leva under andra förhållanden och med andra lagar och regler. Man anpassar sig.

Så när jag läst vad jag skrev till min mamma är det nog det bästa sättet att sätta ord på hur det är att vara här!

Hej hej mammsen, Vi tog en tidig middag, Loppan va lite trött efter skolan sen la vi oss tidigt o kollade på film. Du ska höra hennes engelska nu!! Jag är såååå stolt och imponerad. Hon pratar flytande med dom i receptionen och Frida som är sydamerikan och e här på långsemester va helt tagen av hennes bra konversationer med henne =) Slänger sig med svåra ord o allt!!

Det är fram o tillbaka med hemresedatum....

Men såkalrt måste vi hem någon gång... Men hemrese datum 3 Mars är inte ändrat på biljetterna ännu iallafa.. Det hänger nog mest på hur Leja trivs i skolan nu med nya klassen. ( verkade lovande iallafall ) Men klarar vi det med pengar så hoppas vi vara kvar över Thailändska nyåret och då är vi hemma omkring den 17 April...men det är nog en utopi....

Själv längtar man lite hem och absolut inte. Låter flummigt kanske men man har funnit sig en sorts ro i kroppen... Uppe tidigt och vi läser hela dagarna. Jo, jag läser och är snart slut på eat, pray and love med Elizabeth Gilbert som jag började på igår...så det har ju en sund inverkan att varva ner o kunna finnas bara. Märker själv att man tar sig en annan sorts tid med Leja...vi går o köper nytt vatten till hennes fiskar och va o köpte en ny glasburk...småsaker men en sak man inte ens gett en chans hemma. Men vi får väl se, det blir varmare o varmare o rätt vad det e tröttnar man kanske.. Men inte än.

Ja bloggen e nog bra för alla, även oss för redan nu när man går tillbaka o tittar är det saker man hunnit glömma....Sen får man kanske ta vara på denna resan för det finns inte en chans att man kommer kunna göra om den tror jag. Ekonomiskt och arbetsmässigt menar jag. Adam har jag ordnat jobb till inför nästa säsong. Han vill hit igen, älskade denna ön. Men jag vet varför det är skillnad här. Vi satt länge och pratade med Ronald som äger stället. Här finns turistråd, en organisation och ett bevarande råd av Koh Lanta och man får inte ha försäljare på stranden eller solstolar överallt. Inga jetskis är tillåtna. Longtail båtar får inte lägga till på stranden mer än för upphämtning. Dom har faktiskt fattat lite om vad lugnet gör och att det är inte en kommers man vill ha. Det är inte korrupt ( jo klart det är) Men inte som på andra ställen där polisen äger solstolarna på stranden och har tuk tuk chaufförerna om sitt lillfinger. Man har lärt sig så mycket om världen och fått veta en annan sida av Thailand som man inte hinner på 2 veckor. Men just därför är Koh Lanta annorlunda. Det är människor från hela världen som är engagerade i denna ön, Thailändarna på denna ön verkar ha fattat. Inga prostituerade ser man, inga droger. Allt är lugnt och tryggt! Man vågar låta Leja gå iväg och man känner sig trygg med det.

Det va väl det som gjorde att man fick en smärre chock av Koh Lipe. Man hade glömt hur Thailand är på de flesta ställen. Men på Koh Lanta är man med dom, en av dom. Man känns i gen inne i Saladan , man får hjälp utan att dom vill ha ens pengar, igår fick Leja ett par skor av tjejen på restaurangen vi brukar gå till i veckorna. Bara sådär, utan baktanke.
Ja ja...djupt av mig va =)

Även Leja sa att hon lärt sig massor på denna resan. Hon märker ju också att samhället här fungerar på ett helt annat sätt än hemma. Hon frågar och undrar över helt andra saker än hemma. Hon ville absolut inte köpa nya flip flop på Koh Lipe, hur jag än tjatade. Det va onödigt tyckte hon när det fanns två hela par på hotellet på Koh Lanta. Då pratade vi om 25 kr för ett par nya flip flop. Men nä, bättre och spara pengarna till något hon ville ha i Bangkok tyckte hon.
Nä nu e det dax för att läsa slutet på boken och sen hitta en ny.

Och tack pappa! Medicinen till Luca kom med posten igår, Key tackade tusen gånger för hjälpen och va alldeles rörd!

Jag bad min pappa skicka medicin till en av hundarna på hotellet. Luca som hunden heter har öroninflammation, dom har varit i Krabi två gånger med henne men ingen hjälp, dom körde tom till Phuket för att hitta en riktig vetrinär men medicinerna är inte som i sverige här till hundarna. När Hulken gick bort hade jag väldigt svårt att göra mig av med hans saker. Så medicinerna han fick natten innan han gick bort visste jag låg kvar i en låda där hemma, medicin som kanske kan hjälpa Luca. Hon har exakt samma problem med sina öron och exem som Hulken hade och just sånna mediciner hade vi hemma. Nu är dom här och det känns så himla skönt att kunna hjälpa! Jag vet hur jag själv skulle känna mig i Thailand med min hund men utan medicin. Sömnlöst och oroligt. Så nu håller vi tummarna att öronmedicinen och penicillinet hjälper på Luca!!!!