Så tomt det blev!!

Leja myser med världens bästa morbror och min älskade lillebror. Tur att han glömde en tshirt som nu sitter på Leja som hon kan snusa på när saknaden blir för stor!!
Adam säger hejdå till nattvakten på vårt hotell

Jonte köpte ny resväska i Saladan, men tänkte inte på att han kört moppe in. Tur att jag och Matias blivit riktiga thailändare och vet hur man fraktar stort och mycke på en moppe....

Sista kvällen med gänget, middag inne i Saladan.

Natten till den 29 December lämnade Adam och Linus oss, det är så vemodigt och sorgligt att säga hejdå till någon. Speciellt när man inte är hemma, känslorna blir så mycket starkare! Tur att Tobbe, Jonas och Joakim va kvar för dom höll låda och det sorgsna släppte lite fortare och man fick lite annat att tänka på.

På förmiddagen den 29 December lämnade resten av gänget oss och det kändes verkligen märkligt att vi satt här helt ensamma! Ingen lillebror som kom in och stökade runt. Ingen Joakim som va rastlös och behövde hitta på något. Ingen Tobbe som svarade rakt ut i luften på saker och ingen Jonte som somnar lite var stans... Nu är det bara jag, Leja och Matte igen. Vi gick och åt tidigt för att ta en tidig kväll med film på rummet. Stannade till i strandbaren när vi kom tillbaka och då dyker Simon och Ullis upp!! Dom kom med sista förbindelsen hit och kom en dag tidigare. Så nu är vi inte så ensamma längre! Lejas skratt hörs ända in på uteplatsen där jag sitter för hon och Simon är i poolen och stimmar!

25-28 December

Jone lite trött på Relax bay...

Relax bay

Koh Haa när vi anländer

Stranden på Koh Haa som blev vår egen

Gänget på vår Longtailbåt

Irländsk julmiddag

Jonte provar fiskspa, det killade rejält =)

Finn 28 fel!!!!!

Tiden har verkligen bara försvunnit och inatt åker min älskade lillebror hem. FY!! Jag vill inte säga hejdå till honom, känns verkligen sorgligt, och nu förstår man känslan i Robinson när någon blir utröstad och ska åka hem. Jag förstår att dom gråter otröstligt!

25 December

Vi tillbringade hela dagen på stranden, det fina vädret är äntligen här! Adam hade sen tidigare bokat bord på The Irish Embassy hos Jamie. Där va det julmiddag på Irländskt vis. 250 thb/person och vi sa att vi chansar är det inte bra så är det inte hela världen att åka vidare. Men det tog inte lång stund efter att maten kommit in innan det stod åtta tomma tallrikar på bordet. Så otroligt gott!! Sen avslutade vi kvällen på stranden, somliga satt kvar längre än andra och tog sovmorgon dagen efter....

26 December

En dag då vi delade upp oss, vissa ville in till Saladan och shoppa. Jag, Matias och Leja som sett det för många gånger valde att stanna kvar på hotellet och ta en lugn kväll.

27 December

08:30 gick vår Longtail båt som vi bokat mot Koh Haa. Det gungade rejält på vägen dit och det va ingen trevlig överfart alls. Det som skulle ta 1 timme och 20 minuter tog lite mer än två timmar! Men när vi väl kom fram va det värt varenda sekund i en skumpande båt. Snorkling som nog slår det mesta man sett. Jag såg min första muräna, massor med blås fiskar, blåa sjöstjärnor osv osv. Solen sken på oss hela dagen och vi hade picnic på stranden som vi hade helt för oss själva. Tyvärr väldigt lite bilder från resan eftersom vi inte kunde simma in i land med kameran.

Eftersom det va Adam och Linus sista riktiga kväll fick dom bestämma matställe. Det blev Eden. proppmätta och supertrötta efter en lång dag begav vi oss tillbaka till hotellet och det blev en tidig kväll i säng för oss alla.

28 December

Utflykt på ön, jag, Leja och Matias åkte med till Relax Bay men valde att köra tillbaka när dom andra drog vidare till Old Town och See Gupsy Village. Så nu sitter vi här och väntar in resten av gänget för att åka in till Saladan och byta 2 av 7 inköpta klockor. Adams visare trillade av på den ena och Jontes visare va ihop limmade. Men sånt får man räkna med när man får en original copy...?!

Annorlunda Julafton och resenärerna kom fram tillslut...

Natten till julafton knackade på vår dörr, kl va 03.41 och något yrvakna öppnade vi för två thailändskor i nattlinne som visade sig vara ägaren till hotellets fru och en av dom som tvättar på hotellet. Vi inväntade ju Jonas, Tobbe och Joakim vi insåg med en gång att något gått snett och vi får veta att taxin som väntar på dom i Phuket inte sett till dom än fast dom skulle hämtats för flera timmar sen. Fram med mobilen och ringer sällskapet som då sitter i en annan taxi och är i Krabi. 10 mil härifrån. Det rings chaufförer, deras chaufför, till dom och fram och tillbaka. Tillslut har det löst sig så att chauffören från vårt hotell kör i kapp för att hämta upp sällskapet och ta dom hit sista biten. Kay, ägarens fru säger godnatt men vänder sig om och säger, ring dom igen och säg till dom att absolut inte kliva av taxin dom är i innan den andra taxin hittat dom. Ja säger vi och försöker ringa men inser att vi har slut på pengar på kontantkortet. Jag lyckas skicka meddelande till dom via datorn allt frid och fröjd och vi försöker somna om kl 05.30....och det gick inte alls. 07.00 tittar jag på klockan en sista gång sen väcker Matias mig 07.45. DOM ÄR FRAMME! Ut och kolla, jo dom va framme. Trots att chauffören släppt dom mitt i Krabi med resväskor kl 04.30. Men den andra chauffören hittade dom och dom kom fram till slut. Sen behöver man ju inte fundera över varför dom somnade under massagen och direkt efter gick och vilade på rummet... Vem hade inte varit trött efter 37 timmar på resande fot och med den avslutningen!

Julafton blev på Rann med hummer och bakad potatis. Vi hade varit inne i Saladan och köpt fetaost och annat smått och gott att ha till. Så det blev lyckat in i det sista. Men en tidig kväll 22.30 gav vi upp. Detta efter att Jonas en gång redan lyckats somna sittandes på restaurangen mitt i en mening. Inte av öl eller drinkar utan jetlag =)

GOD JUL!!!!

Tidigt den 24:e kommer resten av gänget, vi har ska inte längre till Pas och ha julmiddagen. Vi kom fram till att det finns risk att det blir för stimmigt. Så vi har ordnat till det på Rann. Dom ordnar hummer och vi tar med resten. Så himla snällt av en restaurang, ja ja ni köper hummer här sen kan ni ta med vad ni vill, ingen fara. Säg den restaurang hemma som skulle gå med på det....

Idag va det bröllop på hotellet. Ägaren och Matias stod och pratade och Matias skojade till det att det skulle vara värt sig att gifta om sig för att få åka tuk tuken som dom ordnat till i bröllopets tecken. Då utbrister ägaren - Good price for you, you can have half price tomorrow =)

Vädret är verkligen inte med oss...

Alla tjatar om det, vädret, ingen har någonsin upplevt så dåligt väder i Thailand. Och inte vi heller. Har firat jul 3 gånger tidigare i Thailand och alltid haft kanon väder. Känner inte igen detta alls, men vi kan inte påverka det så man försöker göra det bästa av det. Tittade historiskt på dom senaste 30 åren hur det varit i Thailand, och detta året slår allt med hästlängder i att ha regnat och varit molnigt. Men det blir förhoppningsvis bättre. Tur att hundarna brukar komma in om till oss på morgonen..inte Adam och Linus =)...utan Mie och Luca, det är faktiskt lite mysigt när dom kommer in och lägger sig för att vila och kela en stund och man blir genast på bättre humör fast solen inte skiner.

Snart kommer nästa sällskap som ska hälsa på oss, så till julen är vi 8 personer. Att det snart är julafton är svårt att förstå, vi lämnade ju sverige så långt innan allt julstöket började så man hann ju inte få någon känsla för att det skulle bli jul. Det enda som påminner om det här nere är en del juldekorationer (men vissa ställen har ju sina merry christmas skyltar och happy new year uppe året om efter som dom firar alla möjliga nyår här nere) och att dom smäller massor med raketer på kvällarna. Men annars är julen avlägsen.

Kram på er där hemma i kylan!

Byråkrati, korrupt och ingen logik alls!

Nu är det gjort och vi är tillbaka på hotellet igen, 10.000THB fattigare men med nya stämplar i passet.

Processen är helt obegriplig och jag vet inte ens om det går att förklara. Men hemifrån söker man visum för det antalet inresor man vill ha och det är då 60 dagar/inresa. Dvs när vi landade i Bangkok fick vi en stämpel som sa att vi får vara här 60 dagar. Sen kan man välja att antigen åka ut ur landet och använda sin inresa nr 2 och då få 60 nya dagar. Eller så kan man åka till ett immigartion office och söka förlängt på sina 60 dagar med ytterligare 30 dagar. Och då få totalt 90 dagar på sin första inresa. 1900THB/person och 2900THB för resan fram och tillbaka till Krabi som tar 5 timmar retur.

Varför kan man inte köpa stämpeln när man landar? Varför är det olika regler för olika personer? Vi har svenskar runt omkring oss här nere som inte behövt betala för barnen, är man under 14 år så är man inte straff myndig och tydligen ska man inte behöva betala då. Men så va det inte för oss.. Ja ja som sagt nu är det gjort. Men det är en märklig procedur. Nu får vi stanna till den 19 Januari sen måste vi åka ut ur landet för att få en ny inresestämpel på vårt visa nr 2. Men vi behöver bara passera gränsen, gå runt ett bås och få en ny stämpel. Vad vinner dom på detta? Jag förstår det verkligen inte! Sen måste vi in till Krabi igen om vi vill köpa ytterligare 30 dagar. Men såhär är det och det är Thailand, vi är här på deras villkor så det är bara att bita ihop och göra som dom säger fast man inte förstår varför.

Det går i ett!

Är inte alls inne på varken rummet eller hotellet mycket nu när lillebror är här, och nu är vi på väg igen. Men massage provades idag och dom små söta thailändskorna gick på lillebror som verkade ha knutor i precis hela kroppen...
I morgon går transporten kl 08:00 mot Krabi, vi ska ordna med våra visum och sen stannar vi och kollar shoppingen.

Time flies

Det är så underbart att ha lillebror här och tiden bara rinner iväg så just nu har bloggen inte topp prio. Vi myser, skrattar och har det bra! Igår körde vi på en liten moppe utflykt, visade runt lite och åt middag. När vi kom tillbaka satte vi oss på Adams och Linus uteplats och snackade skit. Rätt vad det är försvinner Matias ner för räcket som han sitter på. Jag hinner precis få tag i hans fot men det är för sent. Jag ser honom nedanför i buskarna med panik i ögonen. I samma sekund som han är tillbaka på uteplatsen igen säger han - Fy fattar ni att det ligger 7000 kobror där i buskarna. Om jag bara hade en bild att lägga upp så hade skrattat lika mycket som vi gjorde!!!

Snurriga dagar!!

Vet inte ens var jag ska börja detta inlägget för här har det varit upp och ner! Det började ju med att vi inte kom iväg till Koh Lipe. Det blev lite av ett antiklimax för oss när man va så inställd på snorkling och göra något annat så jag hittade ett kanonerbjudande på nätet på ett annat hotell. Bokad in det och vi åkte dit. Har man inte haft en ordentlig dusch på 7 veckor så kan jag lova det va värt varenda krona att åka någon annan stans och bara duscha!! Efter frukosten dagen efter går Matias före till rummet men kommer snabbt tillbaka igen för städerskan är där. Konstigt sa jag efter som vi skulle checka ut om 2 timmar, men men vi stod kvar och väntade lite. Matias går i förväg och då säger Leja, - Mamma, mamma Matias går in i fel rum!! Nä sa jag han skulle nog bara bort o kolla. Men sen ser vi honom komma stressad ut ur ett annat rum. Jo han hade gått in på fel rum. TVÅ gånger dessutom! Så då förstod han varför städerskan såg så förvirrad ut när han gick där inne när hon städade. Och inte ens att han funderade över var våra saker va...

Så tillslut gick vi in på vårt eget rum, loggade in på skype och ser att Adam är online. Detta stämmer inte! Försöker ringa honom eftersom deras båt ska gå om 1 timme men inget svar. Så vi checkar ut och åker hem. Och sen ringer Adam i panik, dom har missat båten. Jag är inte direkt förvånad ändå men stressad eftersom sista båten hinner dom inte heller med. Så jag säger till Adam 4000 bath ska det kosta med taxi till Koh Lanta. Sen läser jag på min facebook att han skrivit, ja dom kör oss. 4000 bath till TRANG!! Trang det är 10 mil in på fastlandet förbi Koh Lanta. Får tag på Adam och hinner styra upp deras resa. Och 5 timmar senare är dom här =)

Igår blev det visa runt ön och göra så mycket som möjligt. Adam och Linus fick prova paddleboarding. Det finns inga bilder när dom står upp...dom va mest under vattnet =)

Lillebror är framme

Hinner inte skriva så mycket för nu ska vi duscha och sen åka iväg. Men efter många om och men landade tillslut lillebror med vän in på hotellet i går kväll. Alla detaljer kommer om varför dom fick ta en 5 timmars taxiresa hit.....

Job 2 Do

Zorro hälsade på innan vi begav oss. (En vildhund hotellägaren tagit hand om.) Sen gick vi över till Ulrika, Jonas och Simon för att gå vidare och äta. Att vi skulle på Job 2 Do hade vi redan bestämt men även vi har kommit in i den Thailändska lunken, man tar dagen som den kommer. Så väl där på restaurangen började vi fundera över var konserten va och var vi skulle få tag på biljetter. Jag frågade servitrisen om hon visste. -No ploblem fick jag till svar och en liten stund senare kom hon tillbaka. 6 biljetter ordnade samt en taxi dit delad med personalen som slutade och skulle hem för dagen. Vi hinner precis in och som alltid när vi är långt hemifrån öppnar sig himlen och ett regn värre än någonsin innan öser över oss. Men vi sa ganska snabbt att vi tar det för vad det är och försöker ha kul ändå... Kläderna lär vi aldrig få rena igen. Men kul hade vi!!!!

Change of plans....

Jahapp, vi skulle åkt med speedboat idag till Koh Lipe och förnyat våra visum. Vaknade tidigt av att jag hörde regnet piska men tänkte att ja ja lite regn klarar man ju. Men när jag kom ner till havet sa jag till Matias - Aldrig i livet att jag sätter mig på en speedboat med dom vågorna! Helt uteslutet. Har aldrig sett så många och så höga vågor någonsin på alla våra resor i Thailand! Segelbåtarna som ligger utanför försvann mellan vågorna, man såg dom inte. Och då säger Matias att -Äh det lugnar sig nog. För mig spelade det ingen roll! Man har ju hört allt om efterdyningar på havet osv. Och dessutom, riskera att sitta på en pytteliten ö mitt ute i ingenstans och inte kunna göra det vi skulle åka dit för verkar ju ganska meningslöst. Så nu är allt ombokat till 6 Januari och istället får vi åka in till Krabi och förlänga våra visum. Men då kom nästa sak, min söta goa lillebror är på väg hit, han landar i Phuket i morgon bitti. Vi kanske kunde förlänga visumen där istället. Ringde och ringde och ringde men får inte tag på honom. Sen började vi räkna. Minst 4500 kr skulle transporter mm kosta oss och det har vi inte i budgeten. Så ringa ringa ringa till Adam igen för då kunde jag ju fixat taxi till dom direkt hit istället för att dom kommer den 15 Dec samma datum som vi egentligen skulle varit tillbaka från Koh Lipe. Men här sitter vi jag får inte tag på lillebror för han är på väg till Frankfurt och sen Phuket och jag kan ju inte gärna chansa och skicka en taxi till dom för att komma hit. Han lär ju inte förstå ett dugg när taxin vill köra dom till Koh Lanta en 4 timmars resa istället för Patong en 20 minuters resa.....

To bee continued.......

SOLEN SKINER!! =)

Drog upp draperierna i rummet kl 08:00 och solen skiner för fullt! Äntligen!! Så nu är det en dag i solstolen som väntar. Och i eftermiddag ska vi till Thai Lanta cockery school, Leja är där idag och lär sig laga thai mat med klassen och efter 16:00 får man komma och smaka. Så jag återkommer med vad vi fick till middag idag.

Är världen är upp och ner?

Det är inte så att vi går och fryser här nere och det håller sina stadiga 30 gr varje dag. Men vad händer? Vi har inte sett solen på snart en vecka och det är det enda alla pratar om. Just nu ligger det tydligen 4!! just det 4 lågtryck över södra Thailand som bara cirkulerar om varandra, runt runt. Molntäcket är tjock som ett vitt lakan över Phuket, Krabi, Koh Samui, Kao Lak, här på Koh Lanta mfl ställen. En klen tröst är att det inte regnar, Koh Samui har tydligen 1 dm vatten överallt.
Men det är ju inte bara här som det känns/är upp och ner med vädret. Även hemma kom snön tidigt, kylan och håller i sig. Vi har ju sällan snö i skåne, i allafall inget som blir liggandes kvar i flera dagar, och kommer snön så har det nog aldrig hänt före Januari. Men nu kom snön och det rejält redan i November...
Australiensaren här på hotellet pratade även han om att det är upp och ner i Australien, vädret är inte sig likt där heller vindarna ligger fel. Men så är det och det är inget vi kan styra över, men måtte det dra förbi snart!! Vi ska till Koh Lipe och Malaysia till helgen, vi måste inte ha strålande sol, men lite så vi kan snorkla i allafall!!

Vi har träningsvärk!!

I fem veckor har vi till och från tittat på alla som är ute och åker paddleboards och tänkt dels att det nog inte kan va det roligaste tidsfördrivet, eller hur svårt kan det va?! Så igår tog vi tag i det, hyrde var sin bräda och fick australiensarens son som "guide". Efter 2 timmar, upp och ner på brädan, på huvet före i vattnet, krampaktigt försöka hålla balansen utan att trilla i insåg vi att ok, det va inte så lätt som det ser ut. Men riktigt riktigt roligt. Den som klarade av det bäst va Leja, hon tog ett par vågor medans jag och Matias mest hade problem att få brädan på rätt håll i tid med vågen utan att ramla av. Så vars en halv liten våg fick vi på två timmar och trillade av ganska omgående. Men han, vår snälla guide va inte nöjd med det utan tyckte att vi skulle lära oss ordentligt att hålla balansen, så han paddlade iväg ut med oss, långt iväg och på vägen tillbaka va jag säker på att jag kommer aldrig orka paddla hela vägen tillbaka igen.

Men jag sitter här med armar som känns lika långa som orangutang armar...träningsvärk på dom mest konstiga ställen, så vi kom tillbaka och vi kommer göra om det!!!

Fredag, gympa på stranden och ännu en vecka är slut!

Tanken på att vara på stranden och ha gympa när man själv gick i skolan är avlägsen, men då fanns ju inte heller samma möjligheter med svenska utlands skolor. Men så är det för Leja nu, gympa på stranden, gå i skolan med endast 7 klass kamrater och ibland läsa sagor för förskolebarnen som svenska lektion.

Vi har pratat mycket med Lasse och Agneta på skolan, Lasse är träslöjdslärare och Agneta har åk 1-2. Härom dagen bestämde vi att vi skulle gå ut och äta en kväll, så igår möttes vi upp på Black Pearl inne i Saladan.
Det är Lasse och Agnetas 3:e säsong här nere, dom är här ett halv år i taget. Så det dom inte vet om Koh Lanta, det vet nog ingen annan heller. Det blev en jättemysig kväll! Vi är helt tagna av deras berättelser och allt dom gjort, gör och provar på! Dom är egentligen pensionärer, men här kör dom moppe, dyker och lever som om dom alltid bott här. Dom har rest över hela världen och sett saker man aldrig hört talas om. Så vill jag va när jag är gammal!! Jag vill sitta på en restaurang någon stans i världen och berätta för någon om alla mina äventyr! Kanske inte som Lasse, att jag fått amputera en tå efter ett dyk och komplicerad infektion, men allt det där andra som jag inte trodde man vågade sig på efter 60 års åldern!

Morgonen började lite halv roligt, tidigt i morse lämnade två familjer. Matias och jag såg städerskorna komma ut med överblivna saker, i allt detta en hög tidningar som dom lagt i skräp påsen. Åhhh vad vi ville ha dom där tidningarna, vi tassade runt för o ha koll på var dom la ifrån sig påsen och till slut tog Matias sats och sprang runt hörnet fick tag på tidningarna och in på rummet med dom. Eftersom städerskorna inte kan engelska ville ingen av oss gå fram till dom och rycka i påsen, riskera att framstå som en dåre och försöka visa vad det va vi ville ha, därav denna smyg hämtning istället =)

Halv åtta hos mig - SLÄNG ER I VÄGGEN!!

Som jag skrivit är ju vädret inte upplagt för några större utflykter, så jag och Matias passade på mellan regnskurarna att gå en sväng på stranden. Regnet kom och vi var precis utanför Pass, så vi satte oss där i väntan på nästa uppehåll. Han är ju en urtrevlig Thailändare som vill veta allt om oss, Sverige och berättar gärna om sig själv och vad man kan göra här. Sen försvann han och jag och Matias satt kvar. Vi konstaterade att han lagar middag och det luktade inte gott, en frän skarp lukt. Sen skriker han från andra sidan
-Come and join me!! Paniken kom, eftersom vi vet, det är absolut det ofinaste man kan göra, tacka nej till mat av en Thailändare, även om man precis ätit. Vi visste det finns absolut inget att skylla på nu. Till saken hör att både jag och Matias är väldigt försikiga med vilken mat vi äter. Absolut vi äter jättegärnaThaimat, men inte vad som helst var som helst. Så här sitter vi i Pass vardagsrum/sovrum tittandes på grytorna. Riset va blått, färgat av blommor berättar Pass, som ska vara bra för hälsan och som även unga män använder till att måla mustach för att se äldre ut. Det gulfärgade i riset var malen torkad hel småfisk som man använder som krydda. Typ minisillar, nermalda med ögon, ben och allt..... Den stora skålen, det va hönben delade i mindre bitar, skinn, klor, ja hela benen från topp till tå men i mindre bitar i en gryta med sås. Vi anstränger oss vill jag lova, det här är stort för en Thailändare att bjuda in och då äter man till tallriken är tom! Pass slurpar i sig av hönbenen och man hör hur det knastrar och vips är allt borta. Såserna är starka så näsan rinner och svetten lackar. Då kommer Pass med vatten, inte i glas eller flaskor här har man en stor hink med fyra sugrör sen delar man på det. Precis när jag är på min sista tugga kommer grannen med sin del av maten, dom kör tydligen oftast lite knytkalas. Och sådär, jag har en fisk på min tallrik som hon rensar till mig och lägger upp. En torr liten konstig fisk, och hon berättar att hon alltid tar bort huvudet innan hon steker dom.... jag tuggar tuggar tuggar och lyckas äta upp hela fisken. Då frågar hon om Matias också vill ha men han är snabb - No No thanks im soooo full!!

Gissa djuret.

Jag har gjort en pil på bilden ovanför, men inte ens den syns! Kanske om man klickar upp bilden så ser man lite? Vi satt på uteplatsen och såg humlan eller vad det nu va flyga runt runt fram och tillbaka och leta nektar från blommorna. Tittade länge och såg att det inte va någon humla, det måste ju va en kolibri, eller hur? Hittar inte på google om dom finns i Thailand, men så pytte pytte liten som den fåglen va och med den långa näbben så måste det väl ändå va en kolibri? Den gjorde precis sådär som i Kalle Anka filmen, sög nektar underifrån flygandes liksom...



Annars, det är kanske inte mer än rättvist med tanke på hur mycket snö och kyla det är hemma, vi har haft dåligt väder i 3 dagar nu och det ska tydligen vara såhär till tisdag nästa vecka!!!! Vi fryser ju inte precis, men det är sega dagar, som jag skrev igår Koh Lanta bygger allt på att man är utomhus. Även om det inte regnar nu precis så funderar man ju inte direkt på att ta sin snorkel och simma ut...

Snart börjar våra besök att trilla in. Min lillebror och hans kompis Linus kommer om 2 veckor!! (Det va inte länge sen vi sa att hmmm det är hela 6 veckor till Adam kommer) Veckan därpå kommer Tobbe, Jonas och Joakim. Lejas önskelista har utökats:

• Senaps sill två burkar
• pepparkaksdeg
• lussekatter
• felix köttbullar på burk

I januari kommer Adam Adyel och Malin, inte för att hälsa på oss men dom ska bo här på samma hotell. Och en överraskning som vi inte trodde skulle bli av alls, min pappa och Lotte kommer i Februari!!! Så det känns som snart har vi fullt upp här nere =)

Regn...

Känns som det regnat för 2 veckor nu på en dag...Och även om man är i paradiset, det blir otroligt långtråkigt. Man kan inte göra mycket i sånt regn, köra moppe är inte att tänka på, inte ens att gå utanför dörren faktiskt, även om man hade kunnat ta sig till ställen så är det fortfarande utomhus. Och det där med det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder stämmer inte helt in här nere, regnet är som en ordentlig dusch stråle! Så nu är vi inne på 4:e säsongen av 2 ½ MEN med en del strömavbrott så tar det sin lilla tid. Internet är ju också ett tidsfördriv, men det funkar i princip aldrig om det regnar så detta har varit en lååååång dag! Matias har till och med storstädat rummet i ren tristess...och hoppat högt av en gråsparv som skrämde honom =)

Dagens problem och take away på det.

Lyckad födelsedagsfest igår och lite sent i säng med tanke på Lejas vardag. Men det tyckte hon det va det värt.
Matias och jag satt och pratade eftersom Leja vill stanna längre än planerat, våra visum räcker inte hur vi än räknar och reser ut och in i Thailand. Så vi blir tvugna att ta en vända till Krabi, betala 1900 Thb/person för 30 dagar till. Då är vi klara tom den 17 Mars, men Leja är inte klar där utan vill stanna över Thailändska nyåret 14-16 April!! Vad jag kan läsa så kan man inte åka mer till Krabi vid det tillfället och köpa 30 nya dagar, vi måste ut ur landet, men inte landvägen då får vi bara 15 dagar, vi måste flyga in för att få 30 dagar till... Ja ja det blir ett senare problem, och problem är det inte heller för man kan flyga till Bali för 980:-/person från Phuket....

Trötta efter gårdagen bestämde vi att vi tar take away, så jag och Matias åkte in till Saladan och hämtade vars en frigolitlåda med mat sen satt vi på golvet med var sin tesked och åt middag. Konstigt att säga det, men eftersom vi alltid äter på restaurang uppskattade vi alla tre att sitta så enkelt på vårt lilla rum och äta "hemma".

Helgen gick fort!!

Hela lördagen tillbringade Leja i poolen med Simon som också bor här på hotellet. Han går i 9:an men här nere verkar inte åldersskillnaden spela nån större roll ! Senare på lördagen gick vi ut och åt med Simon, Jonas och Ulrika. Våra supertrevliga "grannar" på hotellet. Vi hade hört talas lite överallt om Black Pearl inne i Saladan och bestämde att vi va tvugna att testa vi också. Och det va verkligen ingen besvikelse. Billigt och jättegod mat. Så det blev en lyckad kväll och som vanligt avslutade vi hos Pass senare på kvällen. Leja och Simon gick hem för att titta på film, så när vi kom en stund senare låg dom i sängen med var sin dator och tittade på var sin film.

Vi hade bestämt att gå på "riktigt" spa på söndagen så vi åkte till Dreamy Spa. Men jag vet inte om det är vi som är bortskämda eller om det faktiskt inte va så bra för dom pengarna? På stranden kostar en bra massage 300 Bath, 75 KR här kostade samma massage 595 Bath, 150 KR, inte dyrt det heller men när det är samma sak så lägger jag mig hellre på stranden. Leja valde bodyscrub, bodymask och ansiktsbehandling. Hon hade sett framför sig samma sak hon fick i Vietnam, en tjock lera över kroppen och riktigt "krämiga" behandlingar. Men så va det inte, så nä inte för att vi va besvikna, vi kunde ju suttit hemma och frusit i soffan efter att varit ute och skottat snö...detta är ju helt klart bättre!! Så vi klagar inte, bara jämför.

Fick ändra utseende på bloggen, det blev så konstigt med bildlänken jag la upp. Håller på hela tiden med att fylla på bilderna när, men det tar sin lilla tid. Men snart ligger allt där.

Ikväll ska vi ut och äta med Simon och hans familj, Simon fyller 15 idag och han har bestämt att vi ska äta på Rann, YES det är mitt favorit ställe!!

Tjockis Luca brukar komma förbi varje dag och se ifall det finns några rester hemma hos oss. Men hon är kräsen..och det har hon kanske rätt att vara med tanke på hennes hydda och att det nog inte går någon större nöd på henne.....

Puss o Kram på er alla där hemma, vi saknar er!!

Bilder

Nu har jag äntligen tagit tag i att lägga upp våra bilder på picasa. Så efterhand kommer allt ligga där men det kommer ta en stund. Men klicka på bildspelet så tror jag länken ska funka och man hamnar på våra album...

Hej där hemma!

Igår va det Lejas klass som höll i skolavslutningen. Det blev en pjäs och Leja va mamman som stod bakom en dörr, därav det gröna "planket" hon håller i. Och så sjöng dom om första advent, igen konstigt när man sitter här i 35 graders värme och inte skänkt en tanke på jul eller advent.

Sen hade vi omröstning av vilken restaurang vi skulle gå på. Vi hade fyra val som man fick lägga sin röst på och så la vi lapparna i en snäcka. Lejas ställe vann. Vi kom aldrig dit, för Matias åkte inom till Saladan för att köpa lite fredags gott och kom hem med OST, KEX, FETAOST OCH VIN!! Kan ni förstå, vi har inte ätit ost eller något skandinaviskt på 5 veckor så det va helt otroligt så gott det smakade, men 4 fetaost bitar senare och 3 kex så va vi proppmätta och det kändes inte längre som vi ens behövde gå ut och äta. Så vi sparar Lejas vinst.

Vi tog rundan förbi Pass på vägen hem, och det är alltid lika trevligt att sitta en stund hos honom och lyssna på hans liv och hur han kom hit, vad han gjort innan och hur han haft det. Och varje gång vi lämnar förundrar vi oss över att oavsett hur lång tid eller kort tid vi suttit där eller vad vi beställt in så kostar det alltid 300 Bath...

Mie, Rottweilern på hotellet gillar Leja, igår när dom hade gympa kom Leja springande hem om och Mie blev överlycklig och sprang sen tillbaka med Leja till Volley bollen... Tur Leja såg det och sa till henne att gå hem igen. Mie har nämligen en budget av sin ägare på ca 5 bollar i veckan som han får betala =)