Hundarna har hittat oss igen :)

Trodde jag skulle smygfota Leja som hade lite hemma spa men ack vad jag bedrog mig....

Imponerande, vi har ju bytt boende här på hotellet 4 ggr sen vi kom ner. Och varje gång vi flyttat så hittar Mie oss. Zorro har aldrig vågat gå in till oss, men igår tog han klivet över trösklen och verkade gilla det väldigt mycket. Han kom faktiskt innan Mie och gick in, annars är det alltid hon som tar för sig och känner sig som hemma var vi än är. Mysigt med besök! Ägaren stod och visslade efter sina hundar senare på kvällen och Leja meddelade att dom va hos oss. Det slutade med att vi fick va hundvakter eftersom han skulle ut och äta...så kl 23:00 behagade han komma hem och vissla efter hundarna som va sådär måttligt intresserade av att gå hem.

Bilden på byggarbetaren är tagen från vårt fönster, han sitter där med flip flops 4 meter upp i luften som om det va den mest naturliga arbetsplatsen i världen, hur han kom dit? På två brädor som han lagt ut mellan takreglarna!!

Tempelbesök.

När min farmor gick bort ville Kay ta med mig till ett tempel och munkarna för att göra så som man gör i Thailand när en anhörig har gått bort. Och idag har vi varit där. Kommer nog aldrig uppleva en liknande sak igen och utan Kay hade man gjort bort sig fullständigt! Det är en invecklad procedur. Det börjar med att man ska ha med sig saker som munkarna kan tänkas behöva. Allt från tandkräm till mediciner. Eftersom dom själva inte får äga eller köpa saker lever dom helt och hållet på de gåvor dom får. Så jag hade med mig mediciner, tandkräm, duschkräm, plåster och pengar. Pengarna använder dom till att bygga upp sitt tempel eller att be andra köpa saker dom behöver.

Kay förklarade för munken varför jag va där och man tänder ett ljus för sin anhörige och 3 rökelser. Sen sitter man på knä och munker säger en lång ramsa. Efter det lämnar man över gåvorna, som jag uppfattade det så ber dom för gåvorna innan dom får dom.

Sen ska man säga efter dom en lång ramsa, jag slapp eftersom det definitivt skulle blivit helt fel. När man gjort det så häller man vatten i en skål från någon slags behållare och munker säger en ramsa under tiden. När skålen är full går man iväg och häller det till det heliga trädet under tiden som man ska tänka på sin anhöriga. Man går tillbaka till munken igen som tar resten av vattnet från behållaren och doppar en ris sticka eller vad det va i och sen stänker han det över en flera gånger. Sen är det klart.

Kändes konstigt och annorlunda, dels för att man har absolut ingen aning om vad dom säger eller hur det ska gå till. Och faktiskt så känner man rejält med respekt inför munkarna. Man känner verkligen att man är på deras mark och totalt vilse dessutom. Varmt blir det också eftersom kvinnor måste ha byxor som täcker knäna och man måste ha något ovantill som inte visar för mycket av armarna. Idag har vi 33 gr i skuggan....Phew! Men jag är glad att jag har gjort det och fått prova, som sagt utan Kay hade jag inte ens visst att man kunde göra såhär för sina anhöriga.

Fredagsavslutning och "kokosnötplockning"

Lejas klass höll i avslutningen idag. Det blev uppträde på spanska, franska, engelska, thailändska och tyska.

Leja kom hem och berättade att det va övning undertiden dom hade gympa i morse. Polisen/räddningstjänsten övade med helikoptrar, polis, brandkår och sjukvård. Så det va det vi hörde innan idag och trodde det va en stor olycka. Matte proffs fotograf sprang ner på stranden med min papps utlånade kamera och fångade vad Matte tyckte i hans ögon, all action...dvs en helikopter på Koh Lanta, det är big news!!

Lejas fisk fontän, med tanke på elen här nere har vi inte fontänen igång... Men fiskarna trivs och hon har fått massor med yngel!


Det måste va med livet som insats dom plockar ner kokosnötter i detta landet...en lång lång bambupinne med en krok längst upp. Denna hakar dom sen fast runt kokosnötterna och drar ner dom. Men dom landar ju inte rakt ner eller åt sidan, det verkar helt bero på rycket var dom landar....

Civilisation..?

Vissa saker som man levt utan i mer än 4 månader har man nästan glömt bort hur det är. Saker man tog för givet hemma. Att ha en stereo, att ha luftigt och stort runt omkring sig. Heinrich kom igår med en kokplatta till oss. Och bara det är en lyx, att vi nu tom kan värma och laga mat hemma!

Att höra ljud och se saker man inte sett på så lång tid blir också uppståndelse. Här finns ju varken flygplats, landningsbanor eller helikopterplattor. Så flygplan har vi inte sett eller hört på hela tiden, men helikoptrar har flugit runt över ön hela morgonen. Så fort ljudet närmar sig far man upp för o kolla. Inte så troligt att man skulle gjort det hemma eller ens höjt på ögonbrynen av ljudet...

Igår va Leja hos Pas på The Indian bar, det va avslutningsfest för Love som hon gått med sedan vi kom ner. Nu är det bara Leja och Pontus kvar i klassen som är "gamla i gemet". Men det börjar dra ihop sig även för oss. 6 veckor kvar och det är med blandade känslor!!! Matias och jag satt igår kväll och pratade om allt vi gjort, allt som hänt och allt vi varit med om. Och vi konstaterade att det är det bästa vi någonsin gjort. Och Leja infliker med -Jo nästa år mamma, då räcker det ju med att vi åker ner i Januari så slipper vi det dåliga vädret i Oktober, November, December..... Jag och Viktoria har pratat om att då hamnar vi i samma klass eftersom jag går i 7:an då.

Så jo visst Loppan, vi åker hem och sparar lite igen, inga problem... =)

Gårdagen blev en låååång dag!

Luca, Kay och Ronald skymtar bakom Kay
Eva och Gottfrid från Österrike.

Igår va det dax igen för födelsedagskalas, denna gången va det ägaren Ronald som bjöd in till kalas. Slutade mer som fest måste jag nog säga. Hela strandbaren va full av gäster från Tyskland, Holland, Schweitz, Österrike och vi som dom enda svenskarna. Vi trodde mest det skulle bli lite enkelt med tårta och kaffe kl 15:00, men kl 21:00 gav jag och Matias upp. En hur rolig kväll som helst. Massor med skratt och prat med roliga människor. Och man får hela tiden höra nya roliga saker som hänt under åren här på hotellet. Men mest rörd och stolt av alla samtalsämnen blir jag av de saker andra säger om Leja! Hon får så mycket beröm för sin engelska och att hon är så trevlig och artig! Till och med Anna, den gamla tanten som bor här och som inte är överdrivet förtjust i barn gav Leja beröm igår! Så jag måste varit 2 meter lång när jag gick hem igår =)

Födelsedagar och flytt igen..

Vi blev bjudna på Faidas födelsedagskalas. Faida på bilden ovan. På så sätt kunde jag fira min pappa lite också som fyllde år samma dag men inte va här med oss. Senare på kvällen blev vi bjudna på middag hemma hos Faida och Heinrich. Första hemlagade maten på 4 månader!!! Har aldrig sett Leja sleva i sig som hon gjorde. Det va sååå galet gott! Tzatziki, riktig hemlagad, gryta och kokta grönsaker. Bättre än någon restaurang på hela ön! Heinrich e ju en såå cool gubbe, under middagen spelade han musik så som man ju ofta gör och har lite bakgrundsmusik. Men han kör sitt eget race och hade Iron Maiden på för fullt ös! Faida måste ha en ängels tålamod med den mannen :)

Dagen efter va det dax för flytt, det är 4:e gången nu på 4 månader. Från B4 till B7, vidare till C11 som va absolut sämst minst och mörkast men nu står det LV på nycklen. Laguna Villa!!!! 3 våningar, Leja har egen våning. Vi kan laga till lite enklare mat och fixa vår egen frukost. Bara att kunna göra kaffe utan att diska koppen inne på toa är en lyxkänsla. Vi hann och prova surround systemet i huset och Kings of Leon gick mest hela dagen. Och sen på kvällen blev det mys framför tv:n till filmen Get him to the Greek. Till det knäckemackor, avocado med löjrom som kom med ända från sverige, oliver och en massa annat smått och gott. Att gå omkring i detta stora huset utan att slå i huvet för att taket är för lågt eller snubbla över sladdar för kontakterna sitter mitt i allt och hitta sina saker för man kan ha sina saker på normala platser är underbart! Tom att diska i morse va lite kul =)

Lite lyx i det tråkiga.

Bilden är tagen precis där hotellet börjar och där Tok, mannen med vagnen går ligger ett hus intill höger. Vi ska få flytta dit!!!! Eget hus, eget kök, eget vardagsrum och 2 sovrum!!! Så lyxigt att få sprida ut sig i ett helt hus när man tillbringat 4 månader på 15 kvm. Så idag flyttar vi och bilder kommer senare.

Tack Ronald och Kay!!!!!

Aldrig anade jag att förra inlägget skulle ha dubbel betydelse....

Tyvärr efter att pappa och Lotte rest fick jag ett mail ang att min farmor ramlat och brutit höftleden. Vid 09.00 svensk tid fick jag beskedet av min mamma att allt gått bra och farmor sovit gott, flyttats från intensiven och vidare till avdelning 7.
40 minuter senare kom ett mail att min farmor avlidit 11.00 svensk tid..... Man blir praktisk, ledsen, upp och ner, orealistisk, kaos och lite till. Hemma kanske det hade varit annorlunda? Man får dåligt samvete, känner sig hjälplös, egoistisk, självisk och orättvis. Tack för att jag valde att bo på Laguna! Kay, Ronald, Heinrich mfl fanns som en familj och vad vi/jag än behövde så va det bara att fråga och be om det. Kay och jag ska till ett tempel och hedra min farmor så som man gör för sina anhöriga i Thailand.

Nu är min farmor där inget ont finns, där inga sjukdomar finns, där inget hemskt finns och hon är med min farfar igen. Sorgligt, men hon har det bättre där, låter kanske vansinnigt och hemskt, men så är det, hon har det bättre där. Nu kan hon må bra och ha det bra!! Som Leja sa:

If I fall, if I die, I know you want to be next to me. If I fall, if I die, I promise I will be allright in heaven!

Time to say goodbye...

Världens bästa bartender och klocklagare!

Usch!! Jag hatar det!! Att säga hejdå är det värsta som finns när man är på andra sidan jorden. Det är så oerhört sorgligt och jobbigt!!! Men igår va det tyvärr dax att vinka hejdå till pappa och Lotte. Var tog dom två veckorna vägen? Hur kan tiden bara försvinna så?! Men så är det, pappa och Lotte har åkt.

Vi avslutade med middag på The Frog, synd att vi valde det stället för dit kommer jag aldrig någonsin gå igen. Har aldrig varit med om en mer oförskämd kock. Helt sanslöst! Att Matias är Hammarbyare är ingen hemlighet och han älskar sitt lag. Men han går inte på som en huligan om det. Men denna kock kommenterade direkt att Matias hade Hammarby tröja på sig igår. Han sa helt enkelt att nästa gång vi kom dit fick han ha en annan tröja på sig eftersom AIK är det enda som gäller och att dom hade andra gäster om det inte passade..Jo det är sant! Snacka om att vi tappade det totalt och visste inte om han skämtade eller menade allvar. Så vi satt och väntade på skämtet, skrattet eller nån skojig avslutning på det han sagt. Men icke, han gick!! Och bevis på att det va allvar och att han va huligan AIK:are fick vi när han körde förbi oss efter att vi gått och skrek något efter Matias....Så The Frog sätter jag inte min fot på igen och kommer heller inte rekomendera någon att någonsin göra det!!

Tillbaka på hotellet va det packningsdax, vi hann spela lite kort o snacka skit och prick 01.00 kom taxin. Då kom även Kay ut för att säga hejdå och krama om dom. Va man inte rörd innan så blev man det ännu mer av att folk bryr sig så mycket om varann här. Tillräckligt för att gå upp mitt i natten och säga hejdå!

TACK FÖR UNDERBARA DAGAR! DET ÄR TOMT OCH SORGSET NU!!! MEN SNART ÄR VI HEMMA IGEN OCH MATTE KOMMER KÖRA BAADABIIIMMM DIII BOOOM BOOOM BIIIIM IGEN MED DIG PAPPSEN!!

Update!

Bilderna är inte helt i ordning, men beskrivning finns under varje bild och uppdatering dag för dag längst ner!

En apa hade klättrat runt på vår moppe medans vi va nere på stranden...

Äntligen ett dopp i havet vid nationalparken, kan säga att vi förtjänade det efter den resan!

På väg ner till stranden vid national parken.

He he =)

Stopp vid en "bensinmack" för o tanka lite.

Friterade kackerlackor om man skulle vara sugen på det...

Hela poolen för oss själva!!

Matias födelsedag på Mr Guitar Bar, jag blev uppbjuden av en Thailändare.

På väg hem efter en lyckad födelsedag.

Tårta igen på Matias födelsedag. Bredvid, Henrich.

En kväll hos Pass på the Indian Bar

Vägen till national parken...

Bara dirt road så långt man kunde se.

Jag och pappa är dom två små prickarna, Matias och Leja är uppe vid fyren och fotar oss.


Lördag 12/2 Vi fortsatte och fira Matias födelsedag på Eden, och när Leja skulle på toa gick strömmen. Jag fick lite panik eftersom jag vet att hon är mörkrädd, men när jag precis reser mig för att springa dit ser jag henne komma gående med tårta. Och sen sjöng hela restaurangen för en generad Matias. Inte ens jag anade alltså att det skulle komma en tårta till den dagen. Sen fortsatte vi vidare till Heinrich favvo ställe, Mr Guitar Bar. Det va en upplevelse även denna gången att komma dit!!

Söndag 13/2 En slö dag eftersom vi va ganska trötta efter födelsedags fest till långt in på natten. Så det blev en tidig middag på Noble House, Leja va den enda kämpen som orkade sig bort till Pass och träffa kompisar. Matias gick till rummet direkt efter middagen för att sova och jag blev kvar hos Pappa o Lotte för o vänta in Leja, men Matte kom snabbt tillbaka eftersom han sprayat så mycket myggspray i rummet att det inte gick att va där inne....

Måndag 14/2 Vi körde en bit förbi Long Beach eftersom vi sett skyltar om en matmarknad. Vet inte riktigt vad man skulle kallat det...Sjöbo marknad kanske med konstig mat. Så vi gick mest och tittade på allt märkligt dom sålde och konstaterade att vi inte skulle må så bra om vi åt där. Så det blev ett stopp på Taverna på vägen hem för riktig mat.

Tisdag 15/2 Varken jag eller Matias har besökt något av templena här, så vi klädde oss så som man ska för att respektera munkarna. Knälånga byxor och t-shirt, gud så varmt det va!! Det va kanske inte helt som vi väntat oss när vi kom fram. En byggarbetsplats med rökande munkar?! Vi körde vidare och tittade på andra sidan ön, stannade till på en utsiktsplats där Lotte tappade sin moppe nyckel, men efter lite letande hittade vi den under en trappa...phew!

Onsdag 16/2 Denna dagen skulle behöva 2 A4 sidor, men jag ska försöka göra det så kort som möjligt. Nationalparken stod på schemat. Så vid 10 tiden lämnade vi hotellet med snorklar, vatten och packning. Hur illa kunde det vara liksom, så dåliga vägar kan det ju inte va. Men ca 1 km efter att betongvägen slutat tog vi en paus för att dricka vatten. Vi hinner precis av mopparna och sen hörs en smäll. En Thailändare och ett par danskar krockar mitt i en kurva. Det är Thailändarens fel och tydligen blir den danska föraren så galen så han far ut ur bilen. Och nästa sak vi ser är en bil som rullar iväg utan förare! Den är bara tur att dom som är kvar i bilen har sinnesnärvaro nog att ta tag i ratten och styra undan för moppar och folk. Lotte som va uppstressad nog av dåliga vägar bestämde där och då att ge upp och köra tillbaka.

Jag, Leja, Pappa och Matias disskuterade över hur vi skulle göra med tanke på dom dåliga vägarna, men beslutade att köra vidare. Wihha vilket äventyr! Vägarna som vi trodde inte kunde bli sämre blev ännu sämre. Så jag och Leja fick åka lite och gå lite för att mopparna skulle komma upp och ner för vissa av backarna.... Det tog oss över en timme att köra 5 km. Och väl framme visste man att det va hela vägen tillbaka också som gällde, eftersom framme vid nationalparken tar "vägen" slut!

Men det va värt besväret, det blev ett dopp i havet och sen gav vi oss iväg för att ta oss hela den jobbiga vägen tillbaka igen. Stopp för lunch och vi va inte hemma förrän vid 17 tiden igen. Men vilket äventyr, vilken dag!!!

Bilder och inlägg kommer!!

Vi har varit iväg så mycket och kommit hem så sent så datorn har bara blivit stående. Men det kommer uppdatering på allt!!

Hipp Hipp Hurra för Matte idag!

Trodde jag skulle få svårt att ordna till ett riktigt "kalas". Men morgonen började med att Heinrich kom förbi med en flaska brandy till Matte...samma som han fick i julklapp och inte lyckats dricka upp än :) Men tanken va god!

Senare kom tårtan från German Bakery, ägaren, Kay, Heinrich mfl kom och satte sig med oss och vips kom en tårta till och paket från Laguna med personal. Städorskorna hade lagt blommor på sängen. På väg tillbaka till rummet sjöng alla i poolen för honom så det har hittills varit en lyckad dag. Nu är vi på väg på nya äventyr vilket Matte fortfarande inte har en aning om =O)

Leja o Morfars bilder

Tatuerarens skylt och där fanns lillebror Adam med på bild!

Papps har en ordentlig kamera med sig ner så dels är bilderna 100 gånger bättre än våra och Leja fotar helt andra saker än man själv tänker på att göra. Så här kommer en del av det.

Igår tog vi det bara lugnt med tanke på pappas och Matias tatuering. Dom ska inte sola och bada på ett par dagar så det blev skuggan för deras del. Men dom tröttnade ganska fort och tog mopparna och körde iväg. Pappsen va överlycklig efter moppeturen. Han fick se elefanterna och en orm! Lotte tog en powernap och jag och Leja gick på massage, bästa massagen på hela resan!!

Det är fult att ljuga....

I morgonens inlägg skrev jag att det blev en tidig kväll...Men det va inte hela sanningen. Jag, Lotte och Leja tog en tidig kväll. Men Pappa och Matias hälsade på till sent inpå natten hos tatueraren....samma tatuerare som Adam tillbringade 18 timmar hos..... Tilläggas bör, pappa körde bamboo tatuering!!!!!

Moppetur

Vi tog Robban och Jennys hemliga strand och visade för Pappa och Lotte. Det va vi där och en Thailändare som va ute och fiskade med harpun. Tänk att det fortfarande görs och att det finns dom som behärskar det! Han hade massor med fisk när han kom upp, undra bara om man verkligen håller värmen i vattnet med långtröja, joggingbyxor och strumpor? Våtdräkt förstår jag men inte den munderingen...

Efter snorkling, sol och bad åkte vi vidare och hämtade upp Leja efter skolan. Det blev lunch på Taverna och en ganska tidig kväll i säng.

Pappa sa gång på gång, vilken underbar dag, så roligt det varit. Nu förstår jag hur tiden rinner iväg för er. Det va ju precis tidig morgon och nu är det läggdax. Och så är det. Tiden går fort, allt för fort!

Besök på plats o marknaden är öppen.

Pappa och Lotte kom fram och undan gick det. Phuket - Koh Lanta tar normalt 4 - 4 ½ timme så vi väntade in dom till 11 - 11.30 tiden, men 10:30 fräste taxin in på hotellet! Att se pappsen kliva ut va nästan overkligt och lyckotårarna kom på mig! Sen dess har vi fortsatt i samma takt, full rulle dagarna i ända. Igår va vi på marknaden och vågade oss på att äta kycklingspetten och majskolvar. Resten räckte det bra med att fota...kackerlackor, gräshoppor och larver va inget vi va sugna på att smaka.... Mie har också hittat till vårt nya rum och det verkar som hon känner sig väldigt hemma i just den bungalown vi flyttade till.....

Leja köpte en hängmatta på marknaden och Matias hjälpte till att hänga upp den, tror jag sa minst 20 gånger att det där kommer aldrig gå! Jodå - Kolla här Leja, håller den för mig så håller den för dig! Sen sa det pang och Matias låg på marken med skrapsår....