Hela livet är ju en resa..

Åhhh så djupt sagt av mig :-) men faktiskt, så vi fortsätter blogga för det händer saker i våra liv liv hela tiden som har med resan att göra och, fortsättningen på nästa resa så jo, klart vi bloggar vidare. Att komma hem va ju inte helt enkelt och vi har verkligen kämpat för att komma in i vanliga livet igen... Det börjar falla på plats, men herregud vilken omställning!!!!

: Så va äventyret över...

>

> Konstigt att komma hem. Men vi vänjer oss säkert, men första känslan är vi åker tillbaka, NU!
>
> Men tack alla som läst, Matte och Leja Heinrich Ronald Faida Kae Mie Zorro Luca Kleam tjejerna i baren personalen på hotellet Jamie Markus Azmi Anna svenska skolan Lejas kompisar Robban Jenny Eva Gottfrid Mae Sea Gypsy Daniel tom sura personalen på Lanta Summer Dr Bar Pas alla på Eden och alla ni som hälsade på oss utan er hade denna resan varit ganska tom och inte blivit bättre än vi ens kunnat föreställa oss, den blev helt enkel perfekt!!!
>
>
>

Helsingfors

Så, då va vi i kalla Helsingfors..Vad tyckte vi om det, sådär!!!

Sista doppet på länge.

Snart dax o packa och bege sig.. Bara o gilla läget! Ses snart alla ni där hemma!

Shopping klar...PUST!

7 timmar non stop med Leja tar musten ur en!!! Jag är heeeeelt slut och pank. Men ny garderob o antagligen övervikt på flyget...?! Fötterna o ryggen värker o bara att släpa hem allt till hotellet va ett projekt. Ett glas vin har jag gjort mig förtjänt av nu. Matte har legat på rummet kräksjuk..undra om han tog till detta för o slippa shopping!!?

Tja...

Här sitter vi i Bangkok och undrar vad som hände! Var tog tiden vägen, hur kan detta redan va slut? Bangkok blev nog lite fel ände för oss. Guuuud så jobbigt med alla bilar, avgaser, stim och stress. Dyrt och shoppingen va inte som vi kom ihåg det.... Men men det är alltid lätt att va efterklok!

Det är nu man känner ännu mer hur underbart koh lanta är och minns tillbaka på allt som hänt, och det redan innan vi är hemma...

Ouch, det gjorde riktigt ont!! Och vi vill tillbaka

Att lämna Laguna Beach Club, personalen, Kae, Ronald, Mie, Zorro och Luca va riktigt riktigt jobbigt. Zorro och Mie sprang runt benen på oss hela morgonen och det märktes att dom förstod att något va på gång. När vi skulle gå till bilen försökte Zorro tom blockera Leja så hon inte skulle komma iväg från strandbaren. =( Sen började en del av personalen gråta och då brast det för mig och Leja också. Ronald och Kae va lika rörda och det blev ett tungt farväl. Usch vad det gjorde ont att rulla ut från området. Även om vi kommer åka dit igen så har vi ju varit som en liten familj med alla där och nu är det slut, äventyret är över och nu sitter vi här i Bangkok och funderar över hur vi ska kunna göra om en lika dan resa igen..... Vi va ute och åt med Kae, Ronald, Marcus som äger Eden och hans fru igår. Leja åt med sina vänner inne i Saladan och kom lite senare. Men en helbra kväll med massor av skratt och hemlisar om ön, människor och saker som hänt under åren. Nu ska vi till Madam Tussauds, vi behöver nog komma ur den där ledsna stämningen...FY va vi har haft det bra och är tacksamma för det vi fick uppleva. Men om Leja får bestämma åker vi ner igen så fort det går och stannar så länge det går....

Helgen

Hade laddat upp massor med bilder till bloggen, men icke dom flesta skulle Leja själv lägga upp och berätta om, så under morgondagen kommer fler bilder och ett blogginlägg från Leja. Nedan är Zorro som vågar sig in till vårt nya ställe och tom har sovit över ett par timmar :) Leja har haft egen bungalow med kompisar.. GHAAAA jag är så trött på djuren nu, just nu precis kom en sak i helikopterstorlek flygandes in under min stol. Panik igen och Matte stod som klistrad mot väggen med ögon som tennisbollar och jag tryckt mot andra väggen viftandes med datorn.. Ja ja, som sagt Leja har haft kompisar och sovit över i egen bungalow så henne har vi inte sett mycket av. Har precis sagt godnatt till en Leja som INTE INTE INTE vill hem... Hon bönar och ber att vi ska stanna 4 veckor till. Men nope, nu är äventyret snart slut. Det är dax att packa resväskorna vi bott i ½ år och bege sig till Bangkok och sen vidare hemåt. Och vi har jobb som väntar redan när vi är hemma. ( Förutom hus, trädgård, ta tag i saker och ett normalt jobb.) Vi ska översätta Laguna Beach Club´s hemsida till svenska. Så vi har fått login och lösen för att ordna så allt blir översatt. Genomgång hade vi idag med hur man administrerar osv. Och snacka om att man går helt in i saker när man inte "brukat" allvar på så länge. Nu är det godnatt och imorgon blir det rundkörning för att ordna allt det sista och säga hejdå till alla.... Ps. Läste om den där ormen, det är en flying trea snake, man ska ha tur om man ser en levande orm, så grattis till mig. Och grattis igen eftersom det va en lika dan orm vid poolen idag som man fick se, levande den också, kanske ska köpa en triss lott när jag kommer hem..?!

En medalj till Loppan för hennes tid på skolan

Dax för avtackning av Leja och diplom

På väg till fredagsavslutningen

SOL SOL SOL!

Äntligen är solen framme och vi kan va ute. Ska skärpa mig och lägga upp bilder ikväll. Det har hänt en del i helgen. Leja har egen bungalow med kompisar, hon har gjort fire show....!!!! Och vi har 2 dagar kvar här...oj oj oj! Men jag skriver om allt sen när solen gått ner för nu är det solstolen som gäller =)

Uhhh, sista fredags avslutningen avklarad...

Det va verkligen inte alls roligt att gå till skolan idag och va med på Lejas avslutning! Sorgligt och vemodigt att säga hejdå till alla. Och jag ska verkligen inte gnälla, för stackars lilla Leja Loppan som gått där varje dag i 5 ½ månad behövde säga hejdå till alla just idag. Hon va så ledsen och det va så sorgligt. Men tyvärr är det bara en sak vi va tvugna att göra. Men Fredrik och Helena rektorerna kom och kramade om oss och hoppades på att vi skulle komma tillbaka igen. Dom sa att det kommer bli tomt efter Leja som varit med sen säsongen drog igång och att det varit en ära att ha henne där. Leja som är glad och positiv kom dom att sakna. Man blev ju inte mindre sorgsen av dom orden. Linda lärare kom och kramades, Lasse träslöjdslärare och många fler. Ghhhaaaa så jobbigt att tacka för denna tiden och säga att man hoppas vi ses igen... Kanske gör vi det och kanske inte. Det är nog det som är så tungt.... Bilder kommer från dagen. På måndag är vi själva på hotellet, bara vi och ägaren resten har checkat ut, checkar ut och lämnar under helgen... Så som Matias sa, vi kom, vi såg vi segrade =)

Har fått nog av djurlivet i Thailand nu!!!!

Solen behagade sig fram och med allt regnande dom senaste dagarna fick jag fart och sprang till huset för att hämta handdukar. På väg ner igen för trapporna fryser jag till is och tappar luften. En grön orm ringlar 2 dm framför mig. 1½ meter lång och tjock som 4 tummar. Panik panik panik, springer upp för trapporna igen in och smäller igen dörren. I antagligen en rejäl adrenalinkick inser jag att jag måste ha koll på var ormen tar vägen så jag kan ta mig ut igen utan att trampa på den. Så ut och kikar ner för räcket. Ser att den slingrar, reser sig och luktar på andra sidan räcket. Panik igen och in i huset. inser att det är det sista stället jag vill befinna mig på när det finns en orm utanför dörren. Av någon anledning drar jag fram kameran och springer ut igen. Ser ormen på väg upp för trädet som går längs vår trapp. Fotar fotar fotar ( av vilken anledning vet jag inte! ) Ser Matias komma gåendes och skriker åt honom att inte gå upp eftersom det är en orm i trädet. Han fryser till is men håller koll på var den är så jag kan ta mig ner. Och då, vips så tar sig ormen från trädet och in under taket i vårt hus. Under tegelplattorna kommer man direkt in i huset, det enda som finns mellan är flätad bambu som takdekoration. Vi gick och hämtade Ronald för att få hjälp med att få bort och ut ormen, men han hittade inte den och kunde inte heller avgöra på bilderna vad det va för sorts orm. Så nu har vi flyttat (igen)för så länge det ens finns en risk att få en orm i handbagaget, resväskan, garderoben eller över sig i sängen mm så bor jag inte i huset!! Kan lova att synen av en orm mitt framför fötterna, grön, lång, ful, äcklig är det värsta och mest panikartade jag någonsin varit med om. Och när paniken väl lagt sig och jag kommit ifrån huset ner till poolen gick nog adrenalinet ut. Fick migrän huvudvärk och mådde illa! Men nu sitter jag på "vår" gamla" uteplats på B7 och känner mig ganska lugn igen. Kollar dock väldigt noga var jag sätter fötterna!!!!!

Same same...

Ja här händer absolut inget nytt! Vädret är sämre än sämst. Satt precis och läste i Bangkok post och det ser inte ut som om det kommer bli bättre heller innan vi ska bege oss. Så det är verkligen till att tänka om nu och försöka komma på andra saker vi kan göra. Torsdag blir det Thai Cookery School för mig och Matias. Leja ville inte med eftersom hon redan gjort det. Men huvudsaken är att vi har något att göra mer än att bara sitta inne i huset och förundra oss över vädret. För det blir man lätt hispig av.....Länken nedanför är vad som väntas. Igen, tanken med detta är kanske att man ska få den där känslan till 100% att nä nu vill vi bara precis hem! http://www.bangkokpost.com/news/local/229068/wild-weather-grips-the-nation

Fullständig antiklimax!!!

Behöver väl nog inte förklara hur trist väder det är! Värre än när vi kom ner hit och det verkar inte va någon ände på det heller... Så vi kommer väl hem lika bleka som när vi åkte... Ovan på allt så fungerar inte varmvatten beredaren så det är svinigt kallt att duscha. Vi har var sin tjock tröja med oss och i detta regnet torkar det inte ens inomhus eftersom det är så fuktigt. Kan inte lämna dom på tvätt heller för då har vi inget att ha på oss när vi ska ut... Dax att åka hem tror jag bestämt?!

Mentalt!

Det måste vara så att man är mentalt inställd på att det är dax att bege sig? För 3 veckor sen funderade vi inte alls över saker hemma. Men nu kommer det hela tiden, vi planerar för när vi ska lämna tvätten och få den lagom till det är dax att packa. Vi gör listor över var och när vi ska äta dom sista dagarna. Vilka vi ska åka runt och säga hejdå till. Bokat transport till flygplatsen. Bokat hotell i Bangkok. Kollat flygbiljetterna osv. Så det är dax och ingen av oss funderar över att boka om och stanna ett tag till. Så antagligen, ska man resa i ett år så ställer man in sig på det och ska man som vi va borta ett ½ år så är man inställd på det. Och ja, nu är det helt ok att ha nedräkning inför hemresan! Helgen annars, i fredags bjöd Ronald med oss på Thaiboxning, inget för mig men nu har vi sett det också. Och sen har det varit regn, regn, regn, hårda vindar och gåshud!

Inga mer genvägar!

Den här låg vid vårt hus...död..men ändå! Jag hatar ormar, det är det vidrigaste som finns och nu finns dom i närheten där vi bor. Så den lilla gräsplätten vi brukar gena över till huset tar vi inte mer nu!

Vädret är skit igen och det ska tydligen fortsätta ett par dagar.. Strömavbrott och starka vindar med massor av regn är tydligen vad vi har att se fram emot dom närmsta dagarna...

Mest hemma sittande..

Igen är vädret så himla konstigt. Vid 14-15 tiden dom senaste dagarna har det fullkomligt öst ner och hållt på så ett par timmar. Så det har inte kännts som nån ide att ta sig iväg om dagarna. Kan erkänna att vi är ordentligt rastlösa nu!

Hotellet börjar bli ganska öde och jag tror det är max 7-8 rum som är uthyrda nu. På sätt och vis lite skönt för solstolsproblemen existerar inte längre. Men det märks överallt att säsongen är på väg mot sitt slut, stranden ser ut som i början när vi kom hit. Saladan är inte belamrat med människor längre och trafiken är inte lika tung på vägarna.

Fredagsrutinen är att gå till Pas.

Leja stönade högt i fredags när dom skulle ha bugg i skolan, men tydligen va det inte så himla trist som hon hade förväntat sig, det gick ju att ta en sväng om hos Pas med nylärda danssteg =)
Samling hos Pas, detta är inte i närheten av alla dom som samlas där på fredagskvällarna, och vi vuxna är en minoritet där!

En annorlunda solnedgång igår!

Och Zorro, hunden som inte vågade gå innan för dörrar förr. Nu kommer han springandes på direkten när man kommer hem och går in utan problem! Och det är tom ägaren förvånad över! Så gissa om vi är stolta!

Nu ska vi se om vi hittar Patty.

Vi har inte gått vid stranden och upp till Southern Lanta på flera veckor. Så nu ska vi dit och kolla hur det är med henne och sen är det middags dax.

Bild, en toalett. Det finns fortfarande så vidriga exempel på dessa så man skulle lätt betala för att få gå på en annan. Denna på bilden är långt ifrån den värsta vi varit på. Toaletten nere i Saladan där alla färjorna avgår ifrån tar alla pris i äckligaste toaletten på ön! Där va det bara till att blunda, gå in och låtsas att man var någon helt annan stans...

Mycket djur här nu...

Tror vi sett minst 15 iguan ödlor dom senaste 2 dagarna. Så vår teori är att det är deras "årstid" nu...

Men som alla vet, varken jag eller Matias är så tuffa när det gäller djur. Små eller stora så är vi livrädda för det mesta utom hundar. Nere vid strandbaren fick Leja syn på två stycken på en stolpe och Matias sprang för att hämta kameran. Väl nere igen står han och fotar och Leja går fram för att titta. Hon tar Matias i midjan för att säga något och han skriker till och hoppar åt sidan. Så där fick personalen sig dagens skratt och fick avbryta det mesta dom gjorde för att torka tårarna och förklara att det bara är iguan ödlor som ändrar färg och inte är farliga =)

Countdown...men på andra hållet...

26 dagar kvar sen landar vi in hemma, i rutiner och vardag. Det kryper på en att vi har en bil som ska på verkstad och sen besiktigas. En trädgård som antagligen behöver en verklig "renovering" efter vintern som varit. Ett kylskåp och skafferi mm som ska fyllas. Nya blommor ska handlas och troligtvis behövs en ordentlig städning efter ett hus som stått tomt så länge. Men än är vi inte riktigt där. Vi ska njuta och ta vara på dom sista dagarna!

Igår fick jag och Leja var sitt halsband av Kay som hon gjort själv. Superfina! Tror man tänker på alla små saker nu som händer och blir som sagt mer och mer påmind om att detta äventyret har ett slut. Leja hjärtat har ju en helt annan syn på saken, vi kan ju bara boka om och stanna ett tag till... Njae det är tyvärr inte så enkelt. Igen, önskar man va 12 år igen och kunde se allt så enkelt i livet, även om man är på andra sidan jorden!

Här är allt som vanligt.

Inget här har påverkats av skalvet eller tsunamin, tack och lov! Hemska bilder som rullas upp på nyheterna och vi följer det hela tiden så vi har koll.

Lite trötta idag, inte pga självvalt nattsuddande precis... Leja har haft 3 nattgäster och det sista vi hörde av dom innan vi somnade ifrån dom va 03.10 i natt en massa fnitter. Jag och Matias fick äran att sova i Lejas säng så kunde ju alla få plats, hur enkelt som helst! Tur att man kan se allt i livet så enkelt när man är 12 år =)

Lanta Lanta festivalen är i full gång och Ronald och Kay bjöd med oss dit. Tja, det liknade mest som alla andra marknader/festivaler dom har här runt om på ön. Men det va trevligt och att ha Kay med sig som är Thailändska när man ska pruta gör livet väldigt enkelt!

Nya husdjur...,översvämmning och Thai cookery school.

Laaaaagom kul att upptäcka denna rackaren inne i huset!! Stor som en handflata hårig och äcklig!! Men med en simfena och radar fixar man allt...Förlåt alla djurvänner men det fanns liksom inte en uns av möjlighet att någon av oss skulle fånga in och släppa ut spindeln. Det bara går inte när den är stor som en hand och man tom kunde se ögonen lysa röda. ÖRK, så det blev höjdhopp för Matias och vi visste att det bara fanns en chans annars skulle den springa iväg och vi kanske inte skulle hitta den...Så efter lite svingövningar med fena (ny sport kanske..) i vardagsrummet tog Matte sats gjorde ett skutt på 1 meter upp i luften och sen sa det pang och spindeln låg på golvet...uhhh får rysningar bara jag tänker på det!!!

Det har tok regnat här nere, ovanligt för årstiden men det har verkligen öst ner så som man bara ser på film, och det slutade med översvämmning inne i Saladan så Leja som va där inne fick vänta på att vattnet rann undan så vi kunde hämta henne och balkonen va som en swimmingpool, men det fixade Matte med lite klättrande och en kvast i avloppet så allt vatten kunde rinna ut.

Leja och hennes klass åkte till Lanta Thai cookery school, dom fick laga till 3 olika thailändska rätter och vi föräldrar fick komma och smaka. Jättegott! Men Leja berättade att all mat i thailand innehåller fisksås och socker. Socker det kan jag leva med, men fisksås det luktar lik, sur gammal fisk och smakar precis lika dant så jag fattar inte hur dom kan envisas med att ha det i all mat?! Tur att smaken inte går igenom på allt...

Pad thai med kyckling (bilden ovan) som Leja gjort helt själv, så nu har vi en till kock i köket när vi kommer hem =)

Ja, skolbussar eller bussar överhuvudtaget finns inte på denna ön, så ska man många till ett ställe så hoppar man helt enkelt upp på en flakbil, tränger ihop sig och sen åker man iväg...Det är inga längre sträckor att ta sig här nere, men här löser man verkligen saker för stunden...

Antagligen en kul syn...

På väg tillbaka från poolen idag så gick jag och Matias och småpratade bara sådär inget speciellt. Plötsligt hör vi båda klapp klapp klapp på marken, raspande och sådär typ som man inbillar sig att en varan låter. ( Vi har ju sett en stor här och det va ju ungefär så det lät..) Sen prasslar det till i buskarna och jag och Matias flyger åt var sitt håll och springer. För ja nu va det en varan som antagligen va hungrig dessutom. Matias hade panik i blicken och jag hann se Zorro, hunden i ögonvrån och sen va paniken över igen. Men antagligen har vi sett väldans roliga ut innan vi insåg att det va en hund och ingen stor ödla =)

Avsked och helgen försvann!

Ormar, jo dom finns ju här tur att vi bara sett en enda levande på hela tiden!!!

Koh Lantas hamnchef.....och deras kontor =)

Bild från i fredags när vi åkte bilfärjan...

I lördags va det avskedsfest för Love som Leja gått tillsammans med sen vi kom hit. Och det är exakt precis så som hon hade skrivit....

Att lämna något hemma i Sverige för 6 månader gör inget, det ser likadant ut sen ingen när man kommer tillbaka, men att lämna något i Thailand är annorlunda här kan du inte lämna något för 6 månader, här lämnar du något for alltid..Om några år ser kanske koh Lanta ut som puket..

Dom blir så tighta här nere, om man är 6 år eller 15 år det spelar ingen roll. Kille eller tjej, alla umgås med alla och det är som en enda stor familj när dom samlas på kvällarna.

Söndagen blev en lugn dag, det regnade rejält på eftermiddagen så det blev hämt mat och slappa framför tv på kvällen. Nja, inte för Leja som bara precis hann vakna sen bar det iväg med kompisarna. Och vem ringde och skulle hämtas precis när himlen öppnat sig som värst.....

Kära nån!!

Upp 05.45 i morse för att åka till Krabi och köpa dom berömda 30 dagars stämplarna. Men lite positivt va att denna gången behövde vi inte betala för Leja...Det beror nog på vilken handläggare man får och på vilket humör dom är om man får betala för barn eller inte... Så det hela tog 4 minuter och sen ut i taxin igen...Så vi va tillbaka på hotellet igen redan vid lunch!

Och väl tillbaka kom Ronald, han undrade om vi hade kollat vår TV och sen gjorde han ett stort smile! Vi förklarade att vi varit iväg och inte hunnit kolla på TV + att vi inte sett på TV sen vi kom hit med tanke på en religös kanal, en rysk kanal och en holländsk. Gå upp och kolla sa han. Han har sett till att vi har 60 kanaler, allt man behöver, varenda filmkanal och lite till. +++++ Sveriges Radio P3!!! Man kan inte bo bättre än på Laguna! Det är omöjligt att det finns ett bättre ställe, han ordnar saker som man inte ens ber om!

Avslutningsvis så kom Leja hem med sin kompis Maja, dom skulle själva ut och äta så jag bad henne om 5 enkla små saker hon skulle göra innan hon gick (eftersom vi gick innan och till ett annat ställe.) 1. Låsa dörren 2. Ta med pengar 3. Ta med mobilen 4. Ringa när hon kom fram 5. Släcka hemma. Hon prickade in 2 saker av 5. Tog pengar och mobil och gick...

Solstolsfighter....

Var man än reser i världen så är det alltid samma problem med paxade solstolar. Men för andra dagen i rad tröttnade maken på folk som lägger ut kl 08:00 på morgonen för att sen dyka upp fram emot eftermiddagen. Han ryckte bort det som låg på stolarna och la allt i en hög demonstrativt på ett av borden. Då hade vi ändå väntat 2 ½ timme för att vara säkra på att det inte va någon som va och åt frukost eller så. 12:30 behagade personerna dyka upp och ovan på det stå och muttra och visa sin irritation över att vi "tagit" deras solstolar.... för att sen ägna precis hela eftermiddagen åt att blänga på oss och berätta för allt och alla vad vi hade gjort. Så barnsligt, så pinsamt, vuxna människor! Förstår man inte att man inte kan lägga ut handdukar kl 08:00 på morgonen bara om i fall att man känner för att någon gång under dagen behaga sig till poolen för att ligga där en liten stund?! Matias frågade till och med paret om det va deras handdukar och informerade om varför han flyttat på allt. Inte ens det fick dom att inse att dom kanske får se till och ligga vid poolen också, inte bara lägga handdukar och böcker.

Det sköna är att ägaren hörde talas om det hela och sa helt enkelt till Matias, ja ja be dom komma till mig så ska jag nog förklara. Och nästa gång väntar du inte ens 10 minuter med att kasta bort skiten! Ni har varit här längst - So you set the rules sa han och skrattade =)

Vi har fått en ny kvällsrutin, varje kväll någon gång mellan 21-22 kommer Mie och Zorro in och snackar med oss en liten stund. För det gör dom verkligen, Mie yl morrar när hon kommer in och Zorro ler med hela kroppen. Mys mys mys!!!

Det drar ihop sig....

5 ½ vecka tills vi reser hem. Att åka iväg på semester i 5 ½ vecka är en evighet. Men när man varit här så länge och inser att av det halv året vi reste ner för har vi bara 5 ½ vecka kvar så är det verkligen en, det drar ihop sig för hemfärd känsla som ligger över en nuförtiden.

Det är med så blandade känslor, jag/vi vill verkligen komma hem till alla nära och kära, vänner och familj. Samtidigt som det känns tungt att vi ska behöva lämna allt vi har här. För man bygger verkligen upp något, ett liv i ett annat land. Med vänner och med ett annat sorts liv. Och det ska vi lämna, på sätt och vis för alltid för detta kan vi aldrig få tillbaka. Även om vi gör om det så kommer det aldrig vara samma sak. Men vi kommer ha det med oss hela livet, alla minnen, alla upplevleser, allt vi gjort och alla människor vi mött! Det kommer alltid finnas med oss. Att man kunde anpassa sig till ett så annorlunda samhälle. Man vande sig vid att handla grönsaker på ett ställe, frukt på ett annat osv och man lärde och vande sig vid att det tar två timmar att göra ärenden. Man har vant sig vid att Thailändare inte anpassar sig efter klockan, later kan va om 5 minuter eller om en vecka. Det är inget man kan påverka och det har man klarat av att hantera med sin svenska "man passar tider" inställning.

Ska inte sitta och bli sentimental nu för som sagt vi har mer tid kvar än vad som är en normal semester här nere!
På fredag är det dax igen att köpa stämplar, vi behöver ännu en stämpel för att klara visumtiden fram till den 9 April. Så 07.00 avfärd från Koh Lanta och vi är väl tillbaka 13.00 med nya stämplar och 10.000 bath fattigare...en av de få saker jag inte kommer kunna förstå eller anpassa mig till!

Hundarna har hittat oss igen :)

Trodde jag skulle smygfota Leja som hade lite hemma spa men ack vad jag bedrog mig....

Imponerande, vi har ju bytt boende här på hotellet 4 ggr sen vi kom ner. Och varje gång vi flyttat så hittar Mie oss. Zorro har aldrig vågat gå in till oss, men igår tog han klivet över trösklen och verkade gilla det väldigt mycket. Han kom faktiskt innan Mie och gick in, annars är det alltid hon som tar för sig och känner sig som hemma var vi än är. Mysigt med besök! Ägaren stod och visslade efter sina hundar senare på kvällen och Leja meddelade att dom va hos oss. Det slutade med att vi fick va hundvakter eftersom han skulle ut och äta...så kl 23:00 behagade han komma hem och vissla efter hundarna som va sådär måttligt intresserade av att gå hem.

Bilden på byggarbetaren är tagen från vårt fönster, han sitter där med flip flops 4 meter upp i luften som om det va den mest naturliga arbetsplatsen i världen, hur han kom dit? På två brädor som han lagt ut mellan takreglarna!!

Tempelbesök.

När min farmor gick bort ville Kay ta med mig till ett tempel och munkarna för att göra så som man gör i Thailand när en anhörig har gått bort. Och idag har vi varit där. Kommer nog aldrig uppleva en liknande sak igen och utan Kay hade man gjort bort sig fullständigt! Det är en invecklad procedur. Det börjar med att man ska ha med sig saker som munkarna kan tänkas behöva. Allt från tandkräm till mediciner. Eftersom dom själva inte får äga eller köpa saker lever dom helt och hållet på de gåvor dom får. Så jag hade med mig mediciner, tandkräm, duschkräm, plåster och pengar. Pengarna använder dom till att bygga upp sitt tempel eller att be andra köpa saker dom behöver.

Kay förklarade för munken varför jag va där och man tänder ett ljus för sin anhörige och 3 rökelser. Sen sitter man på knä och munker säger en lång ramsa. Efter det lämnar man över gåvorna, som jag uppfattade det så ber dom för gåvorna innan dom får dom.

Sen ska man säga efter dom en lång ramsa, jag slapp eftersom det definitivt skulle blivit helt fel. När man gjort det så häller man vatten i en skål från någon slags behållare och munker säger en ramsa under tiden. När skålen är full går man iväg och häller det till det heliga trädet under tiden som man ska tänka på sin anhöriga. Man går tillbaka till munken igen som tar resten av vattnet från behållaren och doppar en ris sticka eller vad det va i och sen stänker han det över en flera gånger. Sen är det klart.

Kändes konstigt och annorlunda, dels för att man har absolut ingen aning om vad dom säger eller hur det ska gå till. Och faktiskt så känner man rejält med respekt inför munkarna. Man känner verkligen att man är på deras mark och totalt vilse dessutom. Varmt blir det också eftersom kvinnor måste ha byxor som täcker knäna och man måste ha något ovantill som inte visar för mycket av armarna. Idag har vi 33 gr i skuggan....Phew! Men jag är glad att jag har gjort det och fått prova, som sagt utan Kay hade jag inte ens visst att man kunde göra såhär för sina anhöriga.

Fredagsavslutning och "kokosnötplockning"

Lejas klass höll i avslutningen idag. Det blev uppträde på spanska, franska, engelska, thailändska och tyska.

Leja kom hem och berättade att det va övning undertiden dom hade gympa i morse. Polisen/räddningstjänsten övade med helikoptrar, polis, brandkår och sjukvård. Så det va det vi hörde innan idag och trodde det va en stor olycka. Matte proffs fotograf sprang ner på stranden med min papps utlånade kamera och fångade vad Matte tyckte i hans ögon, all action...dvs en helikopter på Koh Lanta, det är big news!!

Lejas fisk fontän, med tanke på elen här nere har vi inte fontänen igång... Men fiskarna trivs och hon har fått massor med yngel!


Det måste va med livet som insats dom plockar ner kokosnötter i detta landet...en lång lång bambupinne med en krok längst upp. Denna hakar dom sen fast runt kokosnötterna och drar ner dom. Men dom landar ju inte rakt ner eller åt sidan, det verkar helt bero på rycket var dom landar....

Civilisation..?

Vissa saker som man levt utan i mer än 4 månader har man nästan glömt bort hur det är. Saker man tog för givet hemma. Att ha en stereo, att ha luftigt och stort runt omkring sig. Heinrich kom igår med en kokplatta till oss. Och bara det är en lyx, att vi nu tom kan värma och laga mat hemma!

Att höra ljud och se saker man inte sett på så lång tid blir också uppståndelse. Här finns ju varken flygplats, landningsbanor eller helikopterplattor. Så flygplan har vi inte sett eller hört på hela tiden, men helikoptrar har flugit runt över ön hela morgonen. Så fort ljudet närmar sig far man upp för o kolla. Inte så troligt att man skulle gjort det hemma eller ens höjt på ögonbrynen av ljudet...

Igår va Leja hos Pas på The Indian bar, det va avslutningsfest för Love som hon gått med sedan vi kom ner. Nu är det bara Leja och Pontus kvar i klassen som är "gamla i gemet". Men det börjar dra ihop sig även för oss. 6 veckor kvar och det är med blandade känslor!!! Matias och jag satt igår kväll och pratade om allt vi gjort, allt som hänt och allt vi varit med om. Och vi konstaterade att det är det bästa vi någonsin gjort. Och Leja infliker med -Jo nästa år mamma, då räcker det ju med att vi åker ner i Januari så slipper vi det dåliga vädret i Oktober, November, December..... Jag och Viktoria har pratat om att då hamnar vi i samma klass eftersom jag går i 7:an då.

Så jo visst Loppan, vi åker hem och sparar lite igen, inga problem... =)

Gårdagen blev en låååång dag!

Luca, Kay och Ronald skymtar bakom Kay
Eva och Gottfrid från Österrike.

Igår va det dax igen för födelsedagskalas, denna gången va det ägaren Ronald som bjöd in till kalas. Slutade mer som fest måste jag nog säga. Hela strandbaren va full av gäster från Tyskland, Holland, Schweitz, Österrike och vi som dom enda svenskarna. Vi trodde mest det skulle bli lite enkelt med tårta och kaffe kl 15:00, men kl 21:00 gav jag och Matias upp. En hur rolig kväll som helst. Massor med skratt och prat med roliga människor. Och man får hela tiden höra nya roliga saker som hänt under åren här på hotellet. Men mest rörd och stolt av alla samtalsämnen blir jag av de saker andra säger om Leja! Hon får så mycket beröm för sin engelska och att hon är så trevlig och artig! Till och med Anna, den gamla tanten som bor här och som inte är överdrivet förtjust i barn gav Leja beröm igår! Så jag måste varit 2 meter lång när jag gick hem igår =)

Födelsedagar och flytt igen..

Vi blev bjudna på Faidas födelsedagskalas. Faida på bilden ovan. På så sätt kunde jag fira min pappa lite också som fyllde år samma dag men inte va här med oss. Senare på kvällen blev vi bjudna på middag hemma hos Faida och Heinrich. Första hemlagade maten på 4 månader!!! Har aldrig sett Leja sleva i sig som hon gjorde. Det va sååå galet gott! Tzatziki, riktig hemlagad, gryta och kokta grönsaker. Bättre än någon restaurang på hela ön! Heinrich e ju en såå cool gubbe, under middagen spelade han musik så som man ju ofta gör och har lite bakgrundsmusik. Men han kör sitt eget race och hade Iron Maiden på för fullt ös! Faida måste ha en ängels tålamod med den mannen :)

Dagen efter va det dax för flytt, det är 4:e gången nu på 4 månader. Från B4 till B7, vidare till C11 som va absolut sämst minst och mörkast men nu står det LV på nycklen. Laguna Villa!!!! 3 våningar, Leja har egen våning. Vi kan laga till lite enklare mat och fixa vår egen frukost. Bara att kunna göra kaffe utan att diska koppen inne på toa är en lyxkänsla. Vi hann och prova surround systemet i huset och Kings of Leon gick mest hela dagen. Och sen på kvällen blev det mys framför tv:n till filmen Get him to the Greek. Till det knäckemackor, avocado med löjrom som kom med ända från sverige, oliver och en massa annat smått och gott. Att gå omkring i detta stora huset utan att slå i huvet för att taket är för lågt eller snubbla över sladdar för kontakterna sitter mitt i allt och hitta sina saker för man kan ha sina saker på normala platser är underbart! Tom att diska i morse va lite kul =)