Ännu en flytt.

Heinrich. Alla borde få upplevelsen att träffa denna man!
Zorro, han följer oss på kvällarna som om han vaktar o håller koll på oss.

Nu har vi flyttat ner till Bungalown som vi skulle haft från början när vi kom hit....helt ok, men ja vi har varit riktigt riktigt bortskämda med att få bo i de andra rummen fram tills nu!

Vi hade lite andra hyresgäster på rummet när vi kom hit, nån kackerlacka o 100 mygg! Men förhoppningsvis beror det på att dörren hade stått öppen hela dagen...?! Eftersom ingen av oss är dom kaxigaste människorna när det gäller kryp och djur är man ganska så på sin vakt o kollar sig omkring när man går in på rummet nu. ( Orm och varan incidenten sitter fortfarande i och det är lätt att inbilla sig saker av alla ljud...) Fast det släpper nog och jag tror vi kommer trivas här också.

Bilderna är från tidigare men jag måste visa Heinrich igen! Han är så söt! Igår när vi satt på vår uteplats med Robban o Jenny så kom han körande och vi bjöd in honom o sitta med oss. Han berättar så roliga saker som hänt på hotellet under åren. Ett exempel är nattvakten. Henrich och Ronald (ägaren) gjorde nattliga tester på honom för att se om han höll sig vaken och hade koll på hotellet nattetid. Och det visade sig att han inte hade, för dom fyllde varje natt hans skor med sand eller gömde skorna. På det sättet kunde ju vakten varken klaga över sanden eller säga något om sina försvunna skor...då hade han ju angivit sig själv med att han sov sig genom sina nattpass. Numera har vi en annan vakt här.

Heinrich berättade också att Ronald kallas för Kung, vi har hört det många gånger men inte funderat över betydelsen eller varför. Kung är räka på thailändska. Varför just räka undrar vi.

- Ni ser ju hur han ser ut säger Heinrich, hans kropp är ju exakt lik en räka!

Orm, Nui Beach och Klong Nin...!

Vi hann precis ut vid vägen när Leja skriker, STANNA, AKTA MATIAS EN ORM!! Jo en orm mitt på vägen precis överkörd men fortfarande vid liv. O ingen överdrift den va LÅNG, STOR, ÄCKLIG OCH GRÅ! Jag skriker BACKA BACKA BACKA!! Matias är helt paralyserad o Jenny o Robban som kommer efter tvärnitar bakom oss. Så en liten omväg blev det för att komma förbi ormen som ringlade runt på marken o hade sig. USCH! Så när vi väl kommer fram till Nui Beach är det bara det man har i huvet, ormen, och då har vi framför oss att gå genom snår, buskar och djungel för att komma ner till stranden. Gissa om det gick undan när vi gick ner! Men det va värt det, en liten strand tom på människor och det gick att snorkla. Hemma igen blev det lite paddle boarding så Robban slipper heta Mr Tomorrow. =)

Nu är vi på väg igen, middag på Hammarby baren till Mattes stora glädje!

Smeknamn.

Vi har märkt att Henrich har smeknamn på de flesta som bor här på hotellet.

Mr Microvawe = mannen som helt enkelt bara klev rakt in hos Heinrich när dom inte va hemma för att värma barnmat...hur irriterad Henrich blev över detta och vad som hände är en annan historia...

Mr Khadaffi = Bara för att Henrich tycker han liknar honom.

Miss Piggy = mannen som opererat in en hjärtklaff från en gris.

Kenny Rogers = Han ser verkligen ut som Kenny Rogers

Mr Red = rödhåriga mannen som alltid bränner sig.

Mr Tomorrow = Robban som varit på väg att paddleboarda varje dag men skjuter upp det till morgondagen.

Vad våra smeknamn är har vi inte fått veta ännu, men det kommer kanske....Henrich själv kallas för Papa. Idag är det utflykt på schemat, en annan strand o snorkla.

Mr Guitar bar...

Härom kvällen blev vi ett gäng från hotellet som åkte till ett nytt ställe som vi hört talas om. Taverna, ett ställe vi kört förbi massor med gånger men aldrig funderat över att stanna till på och prova maten. Men vilken mat! Robert i sällskapet tog revben, jag har aldrig sett så mycket revben på en o samma tallrik i hela mitt liv! En portion hade räckt till 5 personer!!

Vi hade Heinrich med ( söta gamla mannen som bor på hotellet ) Och han undrade om vi varit på Mr Guitar Bar. Också ett ställe vi kört förbi massor med gånger men aldrig stannat till vid. Och vilken miss att vi aldrig varit där. Vilken upplevelse! Det måste vara det sämsta livebandet i världshistorien, inte en gitarr som va rätt stämd och inte ett ord i texterna på sångerna som stämde! Men det va just detta som va saken. Dom spelade med sån inlevelse och övertygelse att man inte annat än kunde gilla dom! Att lyssna på en massa ostämda gitarrer och höra sångaren pipa/tjuta/nynna fram engelska texter så som han tyckte det lät i orginalet. Och allt detta i otakt. Det måste ju vara en bedrift i sig!

Dagens Mie...?!

Vi förstår ju självklart att alla hemma vill se äventyrsbilderna hur vi gör den ena utflykten efter den andra. Men som jag skrivit, det blir ju en vardag här också. Leja ska till skolan, kommer hem efter skolan, gör sina läxor och allt går på rutin även här. Därför är vi i princip aldrig iväg i veckorna och dagen höjdpunkt är Mie som kommer in och vilar, myser och slappar. Men tänk själv, komma hem från skolan, 35 grader varmt och man ska göra sina läxor. Hur mysigt är det inte då att gå 2 meter till strandbaren, beställa en shake gå tillbaka till rummet, Mie kommer efter svalkar sig och håller Leja sällskap under läxgörat! Det blir inte mycket mer bilder i veckorna mer än så...Dagens outfit som andra har på sina bloggar blir härmed -Dagens Mie!

Moppeservicen, jo den hade gått 987 mil, och det kostade 180 Bath så vi bjöd på det...

Dax att byta lunchställe....

Igen köket på Lanta Summerhouse som vi brukar luncha på...Men när man ser samma skål med samma musslor stå i dörröppningen i stekande sol från kl 08.00 på morgonen tills 17.00 när denna bilden togs känns det inte så aktuellt att äta skaldjur där längre!! Ett under att vi inte blivit magsjuka där med tanke på alla räkor man stoppat i sig på den restaurangen.....

Lite skitväder idag, så vad bättre än att roa sig med att betala räkningar o ordna med praktiska saker. Lejas papper till skolvalet ska va inne. Hon ska välja till 7:an!!! Vad hände, hur kan hon redan va så stor att hon ska bli tonåring och börja 7:an??!!!! Det va ju igår hon va en liten bebbe som satt i vagnen o sjöng mamma mia - Mae Mia....

100 mils service??!!

I morgon ska vi med moppen på service, egentligen ingår det i hyran. Men vi sa att vi fixar det själv så har man hjälpt till med något. Men det är inte servicen som är själva saken, vi fick moppen ny. Och nu är det är 100 mils service på den!! Vi har kört 100 mil sen vi kom hit! Jag och Matias sa att det kan ju inte stämma men räknar man efter, 75 dagar och lite mer än en mil om dagen så jo. Vi har kört 100 mil!

Leja har mer eller mindre sin egen manikyr verkstad inne på rummet. Men det kan man ju ha när ett nagellack kostar 10 Bath..dvs 2,50 kr.

ÖNSKELISTA!

• Felix köttbullar på burk (Leja)
• Treo (Cilla)
• Snus ( Matias)
• Min gråa omlotttröja som ligger hemma i garderoben (Cilla)

Så det är bara att packa väskan full Papps o Lotte, vi har solskyddsfaktor o hmm vad mer kan vi erbjuda...tvättmedel. Vet inte hur jag tänkte där med tanke på att det kostar 10 kr/kg att få allt tvättat o struket....

Och så va ännu en vecka förbi, det är svårt att förklara och beskriva. Men det är plötsligt måndag, sen rätt vad det är så är det fredag och tisdag till torsdag har flutit ihop. Nu är det söndag o igår känns det som om det va fredag...men i morgon är det måndag igen. En vecka i sverige är en verklig vecka, en vecka i Thailand är som en enda lång dag....

Reflektioner, man hör och ser mycket om dagarna. Föräldrar skriker på sina små barn, det är bråk och irritation. Vad jag inte kan förstå är att många av dessa stressade människor ska vara här så liten tid och ändå låter dom småsaker stå ivägen för en skön semester. Vaddå om 1 åringen inte vill sova när föräldrarna tycker det är sovdax? Vaddå om 3 åringen vill ha sand upp över öronen och långt ner i hårbotten? Måste man skrika på varann för att man kommer sent iväg till middagen eller frukosten? Detta ser och hör vi dagarna i ända och jag kan inte för mitt liv förstå att man lägger energi på detta när man bara har 14 dagar att njuta!! Inte ens jag och Matias håller på så, och vi måste skapa en vardag med rutiner för att det ska fungera med skola osv men att skrika på Leja för att vi är sena till ditt eller datt, nej aldrig någonsin varken här eller hemma. Det är väl vårt ansvar att se till att det fungerar o då får vi isåfall va ute en timme innan om man vet att det är svårt att hålla vissa tider..?!

Dra på sin bebis våtdräkt och stor keps med nedhängande skygglappar och ovanpå det stora armpuffar och simring... Det finns solfaktor 60 och då får man ta tiden att smörja smörja smörja o skydda istället för att ha sitt stackars barn i en kokande dräkt i 35 graders värme. Ja självklart simringar o armpuffar, men ovanpå hela den munderingen måste det ju koka i deras små kroppar? Inte för att jag kan och vet allt, men jag lärde Leja simma när hon va 3 ½ smorde in henne hela tiden och hon brännde sig aldrig, och jag va alltid med henne i poolen eller havet. För det var och är mitt ansvar, inte simringars eller armpuffars ansvar medans man ligger o solar o inte har koll!

Hur man arbetar i Thailand.

Efter ett antal veckor i Thailand har vi hunnit sitta och fundera och iaktta hur deras arbetsliv fungerar.

• Sätta ihop en spjälsäng kräver 4 arbetare.
• Poolrengöring allt mellan 2-5 personer beroende på om någon ska hålla i slangen till dammsugaren.
• Sopåkare 6personer, 3 bak och 3 i förarhytten.
• Poliskontroll gick inte att räkna alla poliser.
• Rabattrensare 2 st en som rensar en som tittar på.
• Strandbar minst 2 st för att kunna stänga annars får dom inte ner gallret.

Det finns oändligt med dessa historier och en svensk arbetsgivare hade slitit sitt hår över att acceptera att ha det så, men här är det så. Man jobbar alltid minst två och två en tittar på när den andra jobbar sen byter man om en stund....Nej försöker inte göra mig lustig över Thailändare, har bara svårt att förstå varför det inte finns effektivitet i arbetet....

Vi har varit inne i Saladan med Lasse och Agneta och ätit, trevligt som vanligt. Leja har varit i Thailand för länge, jag sa att vi kan köpa mjukost och ha det på fansk bröd. Svaret blir -Ähh vad är fransk bröd??!!!

Thailändsk vardag.

Lite enklare hus för thailändarna själva..bakom vårt hotell.

Också bakom vårt hotell upp mot genvägen.

Det finns en evakuerings väg om det mot förmodan skulle komma en tsunami, men jag skulle definitivt inte ta den vägen dom skyltat upp!!! Det är mot havet och sen från havet...varför inte visa genvägen som tar en direkt från havet..? Thailändsk logik är inte alltid så vi förstår den...

Lite mys hinner man med innan det är dax för middag...

Mie är inne och tar sin daglig tupplur och dricker vatten...ja det är säkert bara vi som rottisälskare som njuter av bilderna ;)

Man ser inte mycket av Leja nu för tiden, är hon inte i skolan så är hon med Fia. Det börjar likna hemma rutinerna, man får ringa henne efter skolan eftersom hon glömmer ringa som utlovat och meddela om hon ska hämtas eller inte. När man väl får tag på henne står hon utanför dörren och ber en låsa upp....Sen va det in med väskorna och hon och Fia drog iväg för shopping och kom precis hem...

Är själv inte på topp, öroninflammation och en begynnande förkylning eller något. Sliten, och värmen gör det nog ännu mer kännbart, eller så är det penicillinet man är sänkt av, ja ja något är det med det blir bättre!

Vi har fått rätt på hemresebiljetterna äntligen, så nu är vi "klara" (färdig med att vara här blir man nog aldrig!) för hemresa den 9 April, vi stannar bara till i Stockholm o samlar ihop lite saker vi lämnade där sen flyger vi vidare hem till lilla Ystad!

Action på hotellet!!!!

Att en varan som kommer springades är ju inte varje dag man får se, speciellt inte vid poolområdet! Jag och Matias gick precis förbi baren efter att ha ätit lunch, Frida kommer skrikandes och jag va helt säker på att någon slagit halft ihäl sig efter ett dyk ner i poolen. Men hon skriker lizard, the big one! Och ägaren får tag på en kvast, en sån där löjlig liten kvast som man borstar ut sand med, och springer dit hon visar. Jo visst det va en varan, storlek större och den genade över terassen till bungalown vi hade innan.. sen såg vi inte den. Ronald gick in i rummet med poolhanddukarna, och innan han hann tända hördes världens rassel och det flög tomburkar där inne i hela rummet, sen kom varanen och Ronald efter. Jag och Matias flög upp på trappan, ett hopp med 5 trappsteg på 1 sekund. Sen sprang varanen in i läsk/ölförrådet och Ronald efter med sin lilla kvast. Han öppnade bakdörren i det rummet som leder till den lilla vägen på baksidan och även rakt in i köket på restaurangen vi brukar luncha på ( se bilderna sen innan idag ) Sen hörs ett djungelvrål från kökspersonalen som fått in varanen i köket! Tillslut vågar en stackars Thailändare fånga varanen, lyfta ut den stackaren som sen snabbt försvann iväg längs med lilla vägen....Nu ska vi köpa ficklampor och aldrig mer kommer vi ha dörren öppen när vi är hemma!!! Förstå paniken att få in en sån på rummet!!!

Thailändsk köks standard...

Tyvärr syns det inte jättebra på bilderna, och man vill nog inte se mer av köket heller. Detta är in till köket på restaurangen vi äter lunch på varje dag. Hade det inte varit för deras sanslöst goda och billiga mat så hade jag definitivt inte gått dit. En lunch kostar ca 50kr för oss 3. Men det är inte köket som är haken, det är som Matias beskriver det, som att kliva rakt in i Fawlty Towers. Det är en enda stor komedi varenda lunch. Personalen är den mest otrevliga man stött på, sarkastiska och oförskämda! Så det gäller att inte ta åt sig, för då är det riktigt kul att sitta där. När lillebror va nere hann han precis få upp sin snusdosa, sen kom damen som driver restaurangen fram till Adam ( hon ser ut som en yxmördare ) och vips hade hon snusdosan och säger helt enkelt - Den behöver jag! O sen gick hon...!

En annan dag förklarde hon argt om vi ska ge dricks så ska vi verkligen inte lägga det med notan, vi får faktiskt se till o lägga det under ketchupen eller på något annat ställe så dom inte behöver dela med sig till alla som jobbar!! Så som sagt om det inte va för kanon mat och bra priser hade dom inte haft en enda gäst där inne.

Igår upptäckte vi att Matias inte hade någon hemresa... Loggade in på vår bokning för o se vad den kostar att boka om, men där stod kontakta flygbolaget en eller flera delar av biljetten har annulerats. Visst det finns ju sämre ställen på jorden att sitta och inte ha en hemresa. Men iallafall, tänk om man aldrig kollat, mindre kul och stå i Bangkok o upptäcka att man inte har en hemresa. Letade i timmar efter en mailadress till Finnair. Jag bara totalt vägrar att betala 3 eur/minut + lokal taxa för något jag inte själv orsakat. Hittade tillslut en mailadress på flyerstalk.com och den funkade. Fick svar och ett samtal lite senare, och nån klen förklaring till vad som hänt...(Tro mig efter ett antal år i resebranchen och jour har man hört det mesta från flygbolagen men inte detta.) Jag höll mig lugn och det är ju ganska skönt när man vet vad man pratar om så det blev en ombokning som bara kostade för mig o Leja. Så inget ont som inte har något gott med sig =)

Full fart hela helgen!

Leja och Fia övar sig på fireshow, men än sålänge ingen eld! Måtte det inte komma till det heller!

I fredags mötte vi upp Markus som äger Eden. Han bjöd hem oss en runda och både jag och Matias sa, - Va konstigt det känns att gå in i ett hus när man bara varit i ett litet rum i 3 månader! Markus körde rundor med oss hela eftermiddagen, vi hamnade på det ena efter det andra hål i väggen ställen längs småvägar man inte trodde fanns här! Och på alla ställen satt det ett gäng övervintrade hippies som såg ut att ha suttit på samma ställe dom senaste 15 åren. Nån jobbade som elektriker här, en annan hade en bar mitt i ingenstans men dom flesta gjorde så lite som bara va möjligt. Jag blir helt tagen av alla dessa människor som gav upp lyxen hemma och flyttade hit lång innan det fanns el och telenät på denna ön. Att höra historierna om hur dom fick hyra satellit telefoner och bege sig till nån hög punkt på ön för att kunna ringa hem är så spännande! Dom lever inga flådiga liv, dom ser bara till att ha så dom överlever och kan bli kvar på ön.

Leja har vi inte sett till mycket av i helgen, Sofia har börjat i Lejas klass och dom fann varann direkt. Så dom två har spenderat hela helgen tillsammans och sov över natten till idag hemma hos oss. Igår när vi lunchade ville dom inte följa med oss utan skulle gå själv, det slutade med att dom kom 20 minuter efter oss och satte sig vid ett annat bord... Så vi har mötts upp om kvällarna hos Pas, tittat på eldshow suttit ett par bord ifrån varann och gått hem efter varann :)

Min lillebrors kompisar kom hit i förrgår och stannar en vecka. Matias fick sitt snus förråd påfyllt och är helnöjd! Och vi konstaterade att det är 3 månader sedan vi lämnade Ystad!!! Var tog dom 3 månaderna vägen?!? Man fick nästan ett litet uns av ångest av bara tanken på att halva tiden har gått!!

Ok, dax att erkänna det finns något man saknar!!!

Svensk mat, riktig skandinavisk och eurpoeisk mat!!
Jo visst du kan gå på ställen här och äta köttbullar osv osv. Men det är ändå säkert inte samma sak, dessutom, jag är för feg för att chansa och betala massor med pengar och bli besviken eller magsjuk av mat som inte hör hemma i Asien... Men nu behöver jag verkligen riktig mat! Matias har tappat 5 kg och jag 3 kg och Leja 2 kg. Jag vill ha köttbullar, potatis, lingon och gräddsås. Jag vill ha köttfärslimpa med potatis och gele. Jag vill ha kalops, grytor, lax, gräddfil, creme fraiche, en statoil korv, serrano skinka, parma skinka, mozarella, pesto, en stek i ugnen, avocado soppa, pytt bellman, toast skagen, löjroms macka, en kebabrulle, en kall örtsås osv osv!!
Jag är trött på fried rice, grönsaker, sojasås, cocosmjölk, pad thai, nudelsoppa, curry, green curry, red curry, paneng curry och tom räkor är jag trött på! Jag vill ha en riktig ostmacka med bregott. Inte ägg, bacon och rostat bröd. Igen det låter säkert så bortskämt. Men prova ät kyckling, ris, nudlar i 11 veckor...det är svårt att variera sig med maten här nere om man bara går på Thai restauranger.
Måste nog sluta tänka på det och inte bläddra mer i kvarglömda svenska tidningar med “recept för hela veckan tips” för det är ju bara att inse, vi är i Thailand, det blir inget av med dom rätterna jag längtar efter..det blir ris eller nudlar även i morgon och nästa vecka och veckan därpå och veckan därpå osv för vår del....

Skolstart och åter till "vardagen"...

Vi och hundar....men ett kärt återseende med Patty som vi inte sett på länge!

Då va jul lovet slut och Leja började skolan igen. 85 barn räknades upp på samlingen och det va bara ett fåtal av dom som varit med sen innan. I Lejas klass är dom nu 11 st, det är fortfarande en 5-6:a och det har tillkommit en klass som blivit en 4-6:a. I Lejas klass är det dom som stannar längst och i den andra är det mer 4-8 veckors elever. Men alla klasserna är mer eller mindre fulla nu. Så Lasse träslöjdsläraren funderade över hur salan ska hålla för fredags avslutningarna inför detta rekordåret med elever....

Idag har Leja varit på stranden på förmiddagen, badat och druckit melonshakes och haft en lära känna dom nya i klassen dag. MYSIGT!! Tänk om man fick ha det så när man gick i skolan! Va på stranden och dricka shakes o bada!

Idag ringde mobiltelefonen, ( händer ju inte så ofta här nere precis ) det va Markus som äger Eden. Vi satt en kväll och pratade med honom mest om allt och inget. Han har bott på Koh Lanta 8 år och dessförinnan på Ao Nang. Han sålde sin resort där och flyttade hit. Så den kvällen ville han ha vårt telefon nummer så han kunde visa oss runt och visa andra saker av denna ön än det som finns till salu på resebyråerna, snorkelturer, elefant turer mm. Och vi hade väl nog inte räknat med att han skulle ringa, men det gjorde han idag och i morgon ska vi på en tur "i" ön med honom. Så himla skoj att få se ännu mer av det verkliga här på ön, en sån tur kan man inte köpa nån stans! Och pricken över i:et han äger ju Eden, bästa restaurangen på ön!!! Så en avslutning där på kvällen kan bara inte bli fel!

Man förändras och får andra perspektiv!

Med risk för att detta blir ett djupt och kanske lite väl personligt inlägg vill jag ändå skriva det, försöka förklara....

Vi åkte ner här utan någon specifik bild över hur det skulle vara eller hur det skulle bli. Idag när jag skriver brev till min mamma inser jag att man ser saker på ett helt annat sätt efter 2 ½ månad här nere. Man lär sig leva under andra förhållanden och med andra lagar och regler. Man anpassar sig.

Så när jag läst vad jag skrev till min mamma är det nog det bästa sättet att sätta ord på hur det är att vara här!

Hej hej mammsen, Vi tog en tidig middag, Loppan va lite trött efter skolan sen la vi oss tidigt o kollade på film. Du ska höra hennes engelska nu!! Jag är såååå stolt och imponerad. Hon pratar flytande med dom i receptionen och Frida som är sydamerikan och e här på långsemester va helt tagen av hennes bra konversationer med henne =) Slänger sig med svåra ord o allt!!

Det är fram o tillbaka med hemresedatum....

Men såkalrt måste vi hem någon gång... Men hemrese datum 3 Mars är inte ändrat på biljetterna ännu iallafa.. Det hänger nog mest på hur Leja trivs i skolan nu med nya klassen. ( verkade lovande iallafall ) Men klarar vi det med pengar så hoppas vi vara kvar över Thailändska nyåret och då är vi hemma omkring den 17 April...men det är nog en utopi....

Själv längtar man lite hem och absolut inte. Låter flummigt kanske men man har funnit sig en sorts ro i kroppen... Uppe tidigt och vi läser hela dagarna. Jo, jag läser och är snart slut på eat, pray and love med Elizabeth Gilbert som jag började på igår...så det har ju en sund inverkan att varva ner o kunna finnas bara. Märker själv att man tar sig en annan sorts tid med Leja...vi går o köper nytt vatten till hennes fiskar och va o köpte en ny glasburk...småsaker men en sak man inte ens gett en chans hemma. Men vi får väl se, det blir varmare o varmare o rätt vad det e tröttnar man kanske.. Men inte än.

Ja bloggen e nog bra för alla, även oss för redan nu när man går tillbaka o tittar är det saker man hunnit glömma....Sen får man kanske ta vara på denna resan för det finns inte en chans att man kommer kunna göra om den tror jag. Ekonomiskt och arbetsmässigt menar jag. Adam har jag ordnat jobb till inför nästa säsong. Han vill hit igen, älskade denna ön. Men jag vet varför det är skillnad här. Vi satt länge och pratade med Ronald som äger stället. Här finns turistråd, en organisation och ett bevarande råd av Koh Lanta och man får inte ha försäljare på stranden eller solstolar överallt. Inga jetskis är tillåtna. Longtail båtar får inte lägga till på stranden mer än för upphämtning. Dom har faktiskt fattat lite om vad lugnet gör och att det är inte en kommers man vill ha. Det är inte korrupt ( jo klart det är) Men inte som på andra ställen där polisen äger solstolarna på stranden och har tuk tuk chaufförerna om sitt lillfinger. Man har lärt sig så mycket om världen och fått veta en annan sida av Thailand som man inte hinner på 2 veckor. Men just därför är Koh Lanta annorlunda. Det är människor från hela världen som är engagerade i denna ön, Thailändarna på denna ön verkar ha fattat. Inga prostituerade ser man, inga droger. Allt är lugnt och tryggt! Man vågar låta Leja gå iväg och man känner sig trygg med det.

Det va väl det som gjorde att man fick en smärre chock av Koh Lipe. Man hade glömt hur Thailand är på de flesta ställen. Men på Koh Lanta är man med dom, en av dom. Man känns i gen inne i Saladan , man får hjälp utan att dom vill ha ens pengar, igår fick Leja ett par skor av tjejen på restaurangen vi brukar gå till i veckorna. Bara sådär, utan baktanke.
Ja ja...djupt av mig va =)

Även Leja sa att hon lärt sig massor på denna resan. Hon märker ju också att samhället här fungerar på ett helt annat sätt än hemma. Hon frågar och undrar över helt andra saker än hemma. Hon ville absolut inte köpa nya flip flop på Koh Lipe, hur jag än tjatade. Det va onödigt tyckte hon när det fanns två hela par på hotellet på Koh Lanta. Då pratade vi om 25 kr för ett par nya flip flop. Men nä, bättre och spara pengarna till något hon ville ha i Bangkok tyckte hon.
Nä nu e det dax för att läsa slutet på boken och sen hitta en ny.

Och tack pappa! Medicinen till Luca kom med posten igår, Key tackade tusen gånger för hjälpen och va alldeles rörd!

Jag bad min pappa skicka medicin till en av hundarna på hotellet. Luca som hunden heter har öroninflammation, dom har varit i Krabi två gånger med henne men ingen hjälp, dom körde tom till Phuket för att hitta en riktig vetrinär men medicinerna är inte som i sverige här till hundarna. När Hulken gick bort hade jag väldigt svårt att göra mig av med hans saker. Så medicinerna han fick natten innan han gick bort visste jag låg kvar i en låda där hemma, medicin som kanske kan hjälpa Luca. Hon har exakt samma problem med sina öron och exem som Hulken hade och just sånna mediciner hade vi hemma. Nu är dom här och det känns så himla skönt att kunna hjälpa! Jag vet hur jag själv skulle känna mig i Thailand med min hund men utan medicin. Sömnlöst och oroligt. Så nu håller vi tummarna att öronmedicinen och penicillinet hjälper på Luca!!!!

Åter till det normala.

Mie knackar på dörren, kommer in och dricker vatten och svalkar sig lite på vårt rum. Känns ibland som Hulken är tillbaka i henne, dom har så mycket likheter med varann. Lika egna, samma ljud och gester. Så det är så härligt när hon kommer in och hälsar på!!

Imorgon börjar Leja skolan igen och det ska bli skönt att komma tillbaka till vanliga rutiner. Gå upp i tid, fasta tider igen och inte en massa nattsuddande. Leja längtar till skolan, hon är också lite trött på att vara ledig. (?!) Och det är faktiskt skillnad för mig och Matias också, vardag här nere är också skönt att ha. Även om vi inte arbetar så ska Leja köras till skolan, hämtas och vi måste också passa tider, hinna få gjort de saker vi måste under tiden Leja är i skolan. Ja det finns faktiskt måsten (inte många) men några få här nere.

Fortfarande är vädret upp och ner, visst det regnar inte mer. Men det är molnigt och det går vågor på havet vilket absolut inte ska hända i Januari..men men vi är ju lyckligt lottade som har ett bra tag kvar här och inte behöver ha solpanik.

Vi pratade igår om att göra något till helgen om hon ville. Men svaret blev -Nej, absolut inte jag är trött på att göra saker hela tiden och nu vill jag bara vara här och inte göra något alls. Så då får det bli så. Vi tar det lugnt och bara är ett tag framöver....

"Home sweet home" -Äntligen tillbaka på fina Koh Lanta!

Äntligen tillbaka, mötas i hamnen av människor man känner igen som frågar var vi varit. Tuk Tuk killen Adam skriker åt oss o undrar om vi behöver taxi. Tillbaka på hotellet kommer Kay o säger att Ronald varit i hamnen o väntat på oss eftersom hon visste att vi skulle komma in kl 13:00 men försenade så missade vi varann. Frida som bor mitt emot gav oss en kram. Tjejerna i baren hade saknat oss. Simon o Ullis kom för o säga välkomen tillbaka. Ja det e det som gör att man vill va på Koh Lanta och trivs!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tydligen en pojkes dröm att åka denna...?!

Ribb båten som vi åkte med till Langkawi..Matte tyckte det va såå coolt med 300hk x 4 motorer...1200 hästar, jag tyckte inte det va lika kul i vågorna o övervägde flyg tillbaka till Krabi!

Ännu en bild på kommersen och båtarna som inte kan ta sig in till land...utan ta en longtail för 50 Bath/person så kör dom dig in till land...

Väntan på Speedboaten som ska avgå...men man e tvungen att ta en longtail för att komma till speedboaten som inte kan komma in till land?!?!!

Utanför immigration office på Koh Lipe.....

Hotellet...kolla noga på palmen och hur den växer..!!

Längs vägen till vårt hotell på Koh Lipe...

Tänkte på min mamma eller pappa, jobb på annan ort kanske =)

Hundar, hundar, hundar sorgligt för dom va precis överallt och kommer ta över Koh Lipe om 1-2 år, det va såååå extremt mycket hundar!
Vi som ömmar för allt som har 4 ben köpte ju budgeten av oss med diverse saker till alla hundar som såg hungriga ut. Pannkakor, bacon mm mm...

Walking street på Koh Lipe

Slut, trött och ingenting blev som planerat.........!

Vaknade till ett evigt borrande, dunkande och byggande bredvid vår bungalow, klockan va 07:30 och det va inte ens lönt att försöka somna om. Så upp och iväg till en efterlängtad frukostbuffe. ( Något som vi inte har inklusive i boendet på Koh Lanta.) Men det första som händer är att Leja har en fluga i sin juice, sen tappade man aptiten ganska omgående. Pillar i oss lite frukt och försöker hitta en solstol, undertiden som en av dom som jobbar på hotellet ordnar biljetter till oss fram och tillbaka till Langkawi. Precis färdig letade, fått tag på hand dukar kommer tjejen. Solly-Fullybooked... Ghaaaa, vi hade ju kollat med receptionen på Koh Lanta att det inte va någon fara att vänta med att boka. Men så va tydligen inte fallet. Så upp och iväg för att vandra runt o se om någon båt hade plats till oss. Men icke. Efter flera överläggningar slutade med att vi fick springa tillbaka till hotellet, packa saker, boka hotell och ta båten idag som hade plats till Langkawi.... SUCK! Hotell på Langkawi kostade skjortan, biljetterna samma sak eftersom det bara fanns plats på den svindyra ribb båten över. (Största och snabbaste speedboaten jag sett i hela mitt liv!)
Tillbaka till den andra stranden igen med våra saker, in och stämpla passen som avresta från Thailand för att få en annan stämpel som inrest till Malaysia så att vi kan få en ny stämpel i morgon som säger att vi är nyanlända i Thailand och har påbörjat vårt andra entry på vårt turistvisum. Visst låter det enkelt som en plätt, NOT! Det är så himla invecklat och onödigt med alla dessa stämplar och resande hit och dit för att få rätt på sitt visum, men man har inget val så det är bara att gilla läget och resa rundor.
Nu ligger vi helt utmattade på hotellet på Langkawi för ett par timmars sömn för att hinna med den enda båten i morgon som hade plats ( svindyra speedboaten igen ) tillbaka till Koh Lipe, 08:00...stämpla pass, checka in osv innebär att vi ska upp igen vid 06:00 för att hinna med allt.
Vi hann inte ens bada, snorkla eller göra ett skvatt första dagen på Koh Lipe, bara springa rundor och leta båtplatser... Men förhoppningsvis hinner vi snorkla o bada i morgon när vi kommer tillbaka?! Hur som med facit i hand nästa gång jag gör en sån här resa ska jag dels ha med mig en egen säng efter som allt jag upplevt här är hårdare än asfalt, jag ska inte åka via Koh Lipe till Langkawi, jag tar flyg var som helst ut ur landet för min stämpel o vänder med första bästa plan!
Efter allt spring på Koh Lipe idag kommer jag inte rekomendera någon att åka dit någonsin, kanske för en snorkeltur men absolut inte för en upplevelse. Jag förstår inte varför det är sånt skriveri om Koh Lipe, jag fattar verkligen inte, det är ju inte alls exotiskt eller genuint! Bara ett Koh Pagnang/Phi Phi Island i miniatyr. Men men, kanske man blivit bortskämd av allt man sett på tidigare resor, öar utan en kotte i närheten. Tomma stränder, ingen kommers....
Bara en sån sak som att man ska betala 50 Bath/person för att komma i land på Koh Lipe, dom vill påstå att speedbåtarna inte kan gå så långt in..varför ligger då speedbåtarna förankrade precis i vattenbrynet om kvällarna???!!! Då kan man minsann gå på utan problem! Uhh sånt gör mig galen även om det bara handlar om 12,50:-/person!
Ps. Vi konstaterade idag att vi är utspridda över hela världen, huset i Ystad, en del avlämnad packning i Bålsta och Stockholm. Det mesta av våra resesaker på Koh Lanta och nu en del på Koh Lipe i all stress och vi själva sitter här i Malaysia....

Vansinnig resa!

För nästan exakt två år sedan bokade jag och Matias transport från Koh Samui till Koh Tao på kvällen med speedboat för att slippa en övernattning till i Koh Samui. Detta pga Matias föräldrar, mina, syskon mfl anlände med ett sent flyg från Sverige och vi va redan på plats. Så hur illa kunde det va att åka speedboat när det va mörkt. Jo det va illa, riktigt illa. Mörkt och det kändes som en stor enda chansning på om vi skulle komma fram. Det gjorde vi.
Ta den resan och lägg på 10 gånger till, det va vår överfart idag. 39 pers i en speedboat, med 4 st 225 hästars motorer och blåst och vågor på det!!! Det började redan när vi kom utanför Koh Lanta och jag funderade på om vi skulle hoppa av på första stoppet Koh Muk. Bet ihop och vi åkte vidare, och sån tur va lugnade det ner sig och det va helt ok att åka. Vi hade tagit sjösjuketabletter innan, trist för dom två tjejerna som fick hoppa av på Koh Bulon pga att dom antagligen inte gjort det! Det va halv vägs som dom hoppade av och man funderade på varför..dom måste ju ta sig tillbaka!
Väl på Koh Lipe orkade vi inte åka rundor med longtailbåten som kör in en till hotellen så vi hoppade av direkt för att gå och gick såklart vilse. Personalen på hotellet hade ringt båtfirman och efterlyst oss..men långt om länge kom vi fram till ett riktigt fint hotell.
Men jag måste ändå säga att besvikelsen kom direkt när vi kom av longtail båten. Detta är som ett mini Phi Phi Island. Inte alls i min smak. Glas skärvor över hela stranden, longtailbåtar i rader längs hela stranden och inte ett dugg genuit någonstans. Exakt såhär såg det ut på Phi Phi Islands för åtta år sen när jag va där och jag gillade inte det heller precis. Varför kan dom inte bevara en enda ö i sitt fina land? Jag lovar om 2 - 3 år är Koh Lipe helt förstört till ett sätt som dom själva tror att vi vill ha det. Jag vill inte simma slalom mellan longtail båtar som ligger förankrade vid stranden i reven. Jag vill inte ha en ö där varenda liten plätt är bebyggd. Synd att dom inte förstår. Trist att se hur dom bygger överallt, trist att inte kunna göra något mer än att se på hur dom spyr ut avgaser i havet och skickar ner ankare i reven...Snart lockar inte denna ön längre, när reven är döda, då är det försent, för någon har upptäckt ett nytt Koh Lipe eller Phi Phi att förstöra. Trist men det är verkligheten....=(

Hur som, jag blir oavsett vilket kvar på Koh Lanta tills vinden avtagit om jag så måste vänta en vecka, gör inte den resan en gång till!

Snart på väg.

Det blåser o jag känner mig redan illamående och vi har inte ens lämnat rummet! Suck detta kommer bli en låååång dag!

Man får se mycket här nere som man förundrar sig över... Idag vid frukosten kommer en herre gåendes förbi på stranden. Iklädd sandaler, badbyxor och har matchat detta med en Hawaii skjorta och ovanpå detta en rutig kavaj!! Man undar liksom vad hände där?!

Vi återkommer när vi är på Koh Lipe och berättar hur resan gick...Ronald berättade så "snällt" att blåser det så tar det ofta 6 timmar istället för 3 timmar, sen gick han vidare med ett stort smile...

Fixardag

I morgon åker vi på semester i semestern. Dax att ordna med våra visum igen så vi ska över till Koh Lipe för tre nätter och fram och tillbaka över dagen till Langkawi, Malaysia.

Idag måste jag köpa nya flip flop, dom andra är helt slut. Att Leja ens har några kvar är man lite förundrad över, hon ställer sina lite överallt runt resorten och rätt vad det är hittar man ett av hennes par vid poolbaren, strandbaren eller på gräsmattan...Men det är väl så att känna sig hemma kanske :)

Sjösjuketabletter kan nog va ide att skaffa också eftersom vi ska sitta 3 timmar på en speedboat. Hoppas bara inget strular denna gången, för nu måste vi ut ur landet och kan inte åka mer till Krabi och köpa stämplar!

Vi ska bo på http://www.idyllicresort.com/

Nya hemmet..

Vi fick ju byta rum igår. Men bara till det bättre och fortfarande bor vi inte där vi bokade från början. Vet inte om eller när vi kommer flytta ner där. Men här i detta rummet kommer vi trivas. Större, ljusare och en våning upp vilket innebär att man inte kommer ha halva stranden med sig in på rummet mer. Vi bodde ju på bottenplan innan och hur man än torkade så va det sand i hela sängen när man gick o la sig....

Saknar vi huset eller att ha större yta att bo på? Nej, vi saknar bara familjen och vännerna där hemma men absolut inget av allt det andra. Här blir man inte på dåligt humör, man har ingenting att irritera sig på. ( Möjligtvis sina landsmän som sprider sina saker över hela pool området..och inte tar hänsyn till andra) Men man har inga bekymmer, det finns ingen stress. Man kan ta dagen som den kommer utan att ha dåligt samvete för saker man borde gjort, här finns ju inga måsten på samma sätt som hemma!

Jo en sak skulle man gärna slippa, ormar! Vi har sett alla varianter, överkörda, på väg över vägen, gröna, vita, svarta, små och stora. Och varenda en är lika äcklig och skrämmande!!! Ormar är rakt igenom obehagliga!!

Dagens happening...

Har man bott på samma rum i 10 veckor så är det stort att byta rum.. Men så skönt! Vi fick rensat ut massor och gav allt till tjejerna i receptionen som blev överlyckliga och hade julafton bakom disken. Otroligt att kunna göra någon glad med sina gamla avlagda saker.

Nu har vi flyttat en våning upp, utsikt över havet, poolen och vi ser ända till Phi Phi Island!!! Större rum och mycket ljusare, så detta blev bara till det bättre!
Näpp, nu ska vi iväg till Jamie på the Irish pub och äta sunday roast dinner.

Kram till alla!

Världens bästa slut på 2010!

Zorro bekymrade sig inte en sekund över alla raketer som åkte i luften. Helt orädd!

Leja fick små tomtebloss av tjejerna i baren och hon va hur nöjd som helst!

Tjejerna som arbetar på hotellet, receptionister, restaurangarbetare och manager posade =)

Nyårspuss till min älskade Leja loppa!

May, receptionisten agerade bartender under kvällen.

Simon och Leja, inte en enda bild har vi på Lejas kompis som är normal...

Här är vi på Eden och äter, bordet brevid va gäster från samma hotell som vi bor på, mannen i röd skjorta är Heinrich som är världens goaste man!

Mie fick en ny boll av Matias i nyårspresent, den andra va helt slut!

Nyårs stassen är på

Förutom att familj, släkt och vänner inte va med oss så kunde inte nyåret varit bättre! En helt underbarkväll med allt man behöver för ett lyckat nyår. God mat och raketer som hade räckt för hela Ystad!
Det är skillnad på att bara vara här två veckor eller som vi, inne på 10:e veckan. Man lär känna människor och det va som en liten familj som samlades på hotellet. Heinrich med sitt goda humör, en go liten farbror som bor på hotellet ½ år varje år. Marcus som äger Eden, en Zchweizare som bott här 5 år och tidigare i Ao Nang i 10 år. Ronald som äger hotellet va som ett litet barn med alla raketer. Ina och hennes man som har German Bakery, ett glatt par som orkar leva med att gå upp varje natt kl 02.00 för att baka. osv osv. Man lär känna människor på ett helt annat sätt här nere och man får va del i deras lilla familj. Vi är ju alla här på samma premisser, utan vår egen familj och utan våra vänner. Och det är nog det som gör gemenskapen så annorlunda här nere....