Och så va ännu en vecka förbi, det är svårt att förklara och beskriva. Men det är plötsligt måndag, sen rätt vad det är så är det fredag och tisdag till torsdag har flutit ihop. Nu är det söndag o igår känns det som om det va fredag...men i morgon är det måndag igen. En vecka i sverige är en verklig vecka, en vecka i Thailand är som en enda lång dag....

Reflektioner, man hör och ser mycket om dagarna. Föräldrar skriker på sina små barn, det är bråk och irritation. Vad jag inte kan förstå är att många av dessa stressade människor ska vara här så liten tid och ändå låter dom småsaker stå ivägen för en skön semester. Vaddå om 1 åringen inte vill sova när föräldrarna tycker det är sovdax? Vaddå om 3 åringen vill ha sand upp över öronen och långt ner i hårbotten? Måste man skrika på varann för att man kommer sent iväg till middagen eller frukosten? Detta ser och hör vi dagarna i ända och jag kan inte för mitt liv förstå att man lägger energi på detta när man bara har 14 dagar att njuta!! Inte ens jag och Matias håller på så, och vi måste skapa en vardag med rutiner för att det ska fungera med skola osv men att skrika på Leja för att vi är sena till ditt eller datt, nej aldrig någonsin varken här eller hemma. Det är väl vårt ansvar att se till att det fungerar o då får vi isåfall va ute en timme innan om man vet att det är svårt att hålla vissa tider..?!

Dra på sin bebis våtdräkt och stor keps med nedhängande skygglappar och ovanpå det stora armpuffar och simring... Det finns solfaktor 60 och då får man ta tiden att smörja smörja smörja o skydda istället för att ha sitt stackars barn i en kokande dräkt i 35 graders värme. Ja självklart simringar o armpuffar, men ovanpå hela den munderingen måste det ju koka i deras små kroppar? Inte för att jag kan och vet allt, men jag lärde Leja simma när hon va 3 ½ smorde in henne hela tiden och hon brännde sig aldrig, och jag va alltid med henne i poolen eller havet. För det var och är mitt ansvar, inte simringars eller armpuffars ansvar medans man ligger o solar o inte har koll!