Tempelbesök.

När min farmor gick bort ville Kay ta med mig till ett tempel och munkarna för att göra så som man gör i Thailand när en anhörig har gått bort. Och idag har vi varit där. Kommer nog aldrig uppleva en liknande sak igen och utan Kay hade man gjort bort sig fullständigt! Det är en invecklad procedur. Det börjar med att man ska ha med sig saker som munkarna kan tänkas behöva. Allt från tandkräm till mediciner. Eftersom dom själva inte får äga eller köpa saker lever dom helt och hållet på de gåvor dom får. Så jag hade med mig mediciner, tandkräm, duschkräm, plåster och pengar. Pengarna använder dom till att bygga upp sitt tempel eller att be andra köpa saker dom behöver.

Kay förklarade för munken varför jag va där och man tänder ett ljus för sin anhörige och 3 rökelser. Sen sitter man på knä och munker säger en lång ramsa. Efter det lämnar man över gåvorna, som jag uppfattade det så ber dom för gåvorna innan dom får dom.

Sen ska man säga efter dom en lång ramsa, jag slapp eftersom det definitivt skulle blivit helt fel. När man gjort det så häller man vatten i en skål från någon slags behållare och munker säger en ramsa under tiden. När skålen är full går man iväg och häller det till det heliga trädet under tiden som man ska tänka på sin anhöriga. Man går tillbaka till munken igen som tar resten av vattnet från behållaren och doppar en ris sticka eller vad det va i och sen stänker han det över en flera gånger. Sen är det klart.

Kändes konstigt och annorlunda, dels för att man har absolut ingen aning om vad dom säger eller hur det ska gå till. Och faktiskt så känner man rejält med respekt inför munkarna. Man känner verkligen att man är på deras mark och totalt vilse dessutom. Varmt blir det också eftersom kvinnor måste ha byxor som täcker knäna och man måste ha något ovantill som inte visar för mycket av armarna. Idag har vi 33 gr i skuggan....Phew! Men jag är glad att jag har gjort det och fått prova, som sagt utan Kay hade jag inte ens visst att man kunde göra såhär för sina anhöriga.