onsdag 1 december 2010

Halv åtta hos mig - SLÄNG ER I VÄGGEN!!

Som jag skrivit är ju vädret inte upplagt för några större utflykter, så jag och Matias passade på mellan regnskurarna att gå en sväng på stranden. Regnet kom och vi var precis utanför Pass, så vi satte oss där i väntan på nästa uppehåll. Han är ju en urtrevlig Thailändare som vill veta allt om oss, Sverige och berättar gärna om sig själv och vad man kan göra här. Sen försvann han och jag och Matias satt kvar. Vi konstaterade att han lagar middag och det luktade inte gott, en frän skarp lukt. Sen skriker han från andra sidan
-Come and join me!! Paniken kom, eftersom vi vet, det är absolut det ofinaste man kan göra, tacka nej till mat av en Thailändare, även om man precis ätit. Vi visste det finns absolut inget att skylla på nu. Till saken hör att både jag och Matias är väldigt försikiga med vilken mat vi äter. Absolut vi äter jättegärnaThaimat, men inte vad som helst var som helst. Så här sitter vi i Pass vardagsrum/sovrum tittandes på grytorna. Riset va blått, färgat av blommor berättar Pass, som ska vara bra för hälsan och som även unga män använder till att måla mustach för att se äldre ut. Det gulfärgade i riset var malen torkad hel småfisk som man använder som krydda. Typ minisillar, nermalda med ögon, ben och allt..... Den stora skålen, det va hönben delade i mindre bitar, skinn, klor, ja hela benen från topp till tå men i mindre bitar i en gryta med sås. Vi anstränger oss vill jag lova, det här är stort för en Thailändare att bjuda in och då äter man till tallriken är tom! Pass slurpar i sig av hönbenen och man hör hur det knastrar och vips är allt borta. Såserna är starka så näsan rinner och svetten lackar. Då kommer Pass med vatten, inte i glas eller flaskor här har man en stor hink med fyra sugrör sen delar man på det. Precis när jag är på min sista tugga kommer grannen med sin del av maten, dom kör tydligen oftast lite knytkalas. Och sådär, jag har en fisk på min tallrik som hon rensar till mig och lägger upp. En torr liten konstig fisk, och hon berättar att hon alltid tar bort huvudet innan hon steker dom.... jag tuggar tuggar tuggar och lyckas äta upp hela fisken. Då frågar hon om Matias också vill ha men han är snabb - No No thanks im soooo full!!

2 kommentarer:

  1. hahaha fy fan va läskigt. jag får ont i magen bara jag läser det...hahaha va kul. men tänk att det är det som skiljer våra kulturer åt som är så spännande. mår ni bra nu?
    puss o kram från ett vidrigt kallt sverige.

    SvaraRadera
  2. Ja...det va läskigt!!! Man kände sig rejält utelämnad i vetskap att detta ska jag äta...Wow, men man klarar tydligen mer än man tror, men just detta hade vi läst om innan på flera ställen. Bjuder en thailändare på mat så ät tills det är tomt och tacka inte nej... Så nu kan vi det, Matte tog största whiskeyn när vi kom hem, jag tänkte att ok, jag överlever =) He he.... Puss o kram på dig!!

    SvaraRadera