När vi lämnat Leja på skolan tog vi en sväng runt ön, vi bara körde för att se var vi hamnade. Det finns ju inte så många vägar på ön, så att köra vilse är ju ingen större risk. Vi valde vägar som inte gick längs stränderna mest för att se lite annat av ön. Och det gör man ju verkligen och inser att denna lilla ön har stora kontraster. Lyxresorter, enkla resorter, vräkiga villor och lägenheter. Sen ser man dessa små plåtskjul längs vägarna, endast ett eller flera stycken som i ett litet samhälle där dom själva bor. Säkert lyckliga på sitt sätt, men hade man klarat en enda natt så? Utan AC, mitt ute i djunglen i en hydda, med ormar, insekter, kryp och mygg som närmsta granne? Nej inte jag! Speciellt inte jag och Matias som båda två blev skiträdda när vi insåg att det va en levande elefant vi kört förbi och inte en staty som den andra lilla bakom på bilden...
Vi båda som viftar, fäktar och hoppar högt såfort vi har något på oss som vi inte vet vad det är hade definitivt inte klarat det och det är bara att inse att söka till Robinson är nog inte vår grej... Leja däremot är mer orädd och framåt, visst inser hon att det finns saker som kan vara farliga och springer inte rakt ut i djungeln, men hon är trots allt oftast alltid före både mig och Matias.
Vi har lärt oss av surfkillen som kommer från Australien som jobbar här på hotellet med uthyrning av surfbrädor mm och som levt på stranden hela sitt 49 åriga liv att när han badar, då är det ok att bada. Men ändå, man kan inte ha koll på vad som finns på botten i havet så oftast är det jag och Matias som ligger och klamrar oss fast runt Lejas luftmadrass och Leja som springer ut med sin body board och tar första vågen....
Undra hur jag kan ha fått en så orädd dotter när jag alltid varit såhär själv...? Jag har aldrig räddat skalbaggar ur poolen, men det gör hon som det mest självklara...Jag skulle möjligtvis ta ett bananblad och hjälpa till.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar